Ill Kyrklig rätt Kyrkan utbildar under medeltiden inga egna formföreskrifter för ett rätt äktenskap utan recipierar den romerska rättens.Först i början av nya tiden blir vigseln ett formellt tvång. Liksom i romersk rätt var parternas samtycke enligt kanonisk rätt förutsättningen för ett giltigt äktenskap. I fördragsäktenskapet fann kyrkan garantier för att ett sådant samtycke förelåg och att äktenskapet blev offentligt. Detta var i sin tur förutsättningen för kyrkans kontroll av äktenskapen. Kyrklig välsignelse skulle därmed endast ges åt äktenskap, där ett avtal upprättats mellan parterna och där kvinnan fördes till brudgummens hem under publika former. I västerländsk rätt är fördragsäktenskapet alltid ett manusäktenskap, dvs mannen förvärvade förmyndarskapet över kvinnan. En sådan relation överensstämde med den kyrkliga doktrinen, att mannen i äktenskåpet är kvinnans huvud liksomKristus är kyrkans huvud. Fördragsäktenskapet ingicks av kvinnans förmyndare på kvinnans vägnar och olika åsikter gjorde sig gällande angående det sätt på vilket kvinnan själv skulle ge sitt samtycke tillkänna. Också tigandet uppfattades på sina håll som ett ja. Förmyndarens medverkan vid det efterföljande giftermålet, som ofta gick i kyrklig regi, var däremot säkrad på helt annat sätt. På vissa håll somi den irländska och frankiska kyrkan utgjorde frånvaron av förmyndarens samtycke till och med ett avgörande hinder för äktenskap. Detta ledde till att förmyndaren personligen måste överlämna bruden till brudgummen som bevis på sitt godkännande av äktenskapet. Under den följande tiden tilltog emellertid i praxis äktenskap ingångna utan förmyndarens medgivande, särskilt när denne var en avlägsnare släkting än far och bror. Vid tiden för Gratianus innebar inte längre frånvaron av förmyndarens samtycke ett avgörande hinder för äktenskap även om det ur moralisk synpunkt betraktades som felaktigt. Nu anses samtycket enbart, alternativt i samband med ett påföljande samlag, copula carnalis, utgöra grunden för ett äktenskap. I denna senare utveckling låg ett frö till motsättning mellan kyrkan och kvinnans förmyndare. Det somavgörande skilde den kyrkliga uppfattningen från den världsliga var dock inte äktenskapets ingående utan den omständigheten, att kyrkan i första hand betraktade äktenskapet somett sakrament, vilket betydde att det i princip var oupplösligt. Detta var en revolutionerande nyhet jämfört med judisk och romersk rätt, även omi äldre tid också en liberalare riktning gjorde sig gällande inomkyrkan, vilken tillät upplösning av äktenskap på vissa grunder. Somsakrament hörde det under kyrkans jurisdiktion. Därmed gjorde kyrkan anspråk på en fullständig kontrollmakt över alla äktenskapssaker. Denna kontroll kom att centreras till frågan om äktenskapshindren. Det viktigaste av dessa var släktskap mellan makarna, biologisk eller genomsvågerlag.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=