103 Dekalogen brott mot Herren dråp äktenskapsbrott stöld begärelse till annans hustru, slavar, växter, djur Summan brott mot kungen dräp stöld flyende slavar olovligt inträng, förfogande hor, äktenskapsbrott. Dekalogen behandlar äktenskapsbrottet i tvä budord. I det sista är hustrun inordnad i mannens övriga egendom. Sambandet mellan detta bud och den lombardiska rätten blir än klarare i Lombardakommentaren, som explicit behandlar brott mot kvinnor sakrättsligt. I inledningen till Tit. XXX, De raptu mulierum, säger Albertus: Superius de furtis et invasionihus sufficienter tractatum est, nunc de raptu titulum supponamus. Quod merito fieri potest, quia quod dicitur furtum in rebus mobilibus et invasio in inmobilibus dicitur raptus in mulierumpersonis. Kvinnorov, varmed ocksä mäste förstås hor eller våldtäkt, jämställs alltså med stöld av lösöre eller olaga inträng i fast egendom. I Kristoffers landslags första flock av Tjuvabalken uttrycks samma sak med full tydlighet: Baezsta tingh som bonde j boo sino hauer thet aer lagh gipta hustru hans, huilken honafraan bondanom stiel han aer waerste oc störste tiuffuer. Samtidigt som hor i enlighet med Dekalogen kunde inordnas under stöldbrottet krävde kyrkan att det liksom andra sedlighetsbrott skulle avgöras av andlig domstol. Här finns alltså en konkurrens ifråga omsystematiken och i de centrala svealagarna har horsbrottet ocksä fått sin plats i kyrkobalken. I övrigt överensstämmer systematiken i Upplandslagen och Ostgötalagen med den ovan demonstrerade. Behandlingen av slag ä ena sidan och sär och avhugg ä andra är parallell i Lombardan och ASun. Slag utgör en egen Titulus (VI) i den förstnämnda, omedelbart framförställd kapitlet för för avhugg och sär. Att slag utgör en särskild avdelning motiveras med att slag är särskilt vanärande för offret. En anslutande glossa lyder: quia maior iniuria est per locum ita fieri sibi, quam si plagaretur in duobus plagis. (Ro 41) Man jämföre härmed ASun 65: maior enim verberatum ex verbere quam wulneratum ex wlnere solet infamia comitari, que potest merito corporali lesione gravior judicari et idcirco verberato satisfaccionemmaioremdeposed racio debereprestari. Överensstämmelsen är ännu påtagligare mellan Lombardan och Skånelagen pä denna punkt, både ifråga om systematiken och det materiella innehållet. Lombardan VI :1 gäller slag eller prygel, VI :3 och 7 hugg med vapen eller näve, VI :4 dragning i håret eller i skägget, VI :5 knuffar. Ocksä i Skånelagen utgör
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=