101 stämmelserna till en särskild tjuvnadsbalk. Detta överensstämmer med systematiken också i den norska landslagen. En systematik somskiljer personskador från stöld överensstämmer med justiniansk rätt. Själva manhelgdsbegreppet är också enligt min mening lånat från den romerska rättens begrepp iniuria. Det täcker en rad handlingar riktade mot den personliga integriteten, i fysiskt såväl som psykiskt avseende. Hit hör också avsiktlig skadegörelse av annans egendom men inte stöld.' Upplandslagen har alltså inte tillämpat den justinianska rättens kategorisering i sin manhelgdsbalk trots att dettavore motiverat av den skillnad somfinns i process och påföljd för personskador och stöld. Det är tydligen så att Upplandslagen och delvis Östgötalagen återger en äldre ordning här. Det resultat jag kommit fram till är att Dekalogen utgör grundmönstret. Skånerätten utgör i det avseendet den gemensamma nämnaren för dansk och svensk rätt. Dekalogen, Summa legis longobardorum och ASun I källavsnittet har visats att Upplandslagen har två index. Index I räknar upp innehållet i första, andra osv balken utan att ge balkarna något namn. Fierpi balkaer aer um drap saer. ran. piuffnaep ok fyndir. I index II har denna balk fått namnet Manhelgdsbalken. Östgötalagen har fört dråp till en särskild balk men efter denna börjar ett avsnitt utan balknamn men med följande rubrik: Haer byrias uapa mal ok sara mal. hor. ran ok styld. Östgötalagen har alltså utompersonskador samt rån och stöld även hor i samma avsnitt, vilket i Upplands- och Västmannalagarna återfinns i kyrkobalken.^ Samma ordning som i Östgötalagen med horsbrottet tillsammans med stöld finns i skånerätten. Samma ordning finns också i Lombardan. Tydligast framträder detta genom en jämförelse med Summan. Jämförelsen innefattar ett kärnparti av straffrätten bestående dels av personskador och stöld, dels av sakskador samt olovligt förfogande och olaga intrång i fast egendom. I svensk rätt är sakskadorna förda till byalagsavsnittet. I skånsk rätt som saknar balkindelning, framträder mönstret tydligast. Ordningen i detta parti ska sedan jämföras med Dekalogen. Vid jämförelsen mellan ASun och Summan måste tas hänsyn till det tidigare nämnda förhållandet, att det kring år 1200 tillkomflera nya lagar i Skåne, vilket bör ha ändrat en ursprunglig ordning. Av ASun framgår explicit att följande lagar var nya: konungarna Knuts och Valdemars lagar om ättböter. Knuts lag att redan passivt deltagande vid dråp skulle bestraffas med böter, Valdemars lag att dråp i kungens närvaro gav fredlöshet och godskonfiskation och att sår i samma situation gav dubbel 40-markersbot, samt samma konungs lag omlägre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=