98 straffet för det falska vittnet. Det förra fallet gäller egendomsskador, det senare kroppsskador. En människa som brutit mot lagen kan i vissa fall, sedan han bekänt sin skuld, lösa sig med ett offer i formav ett djur, somframbärs till prästen. Prästen offrar en del av det till Herren och behåller resten. Det kan vara att han har svurit falskt eller inte har röjt ett brott somhan har kännedomom. Omen enskild kommit till skada ersätter han även denne. Jämförelse med medeltidsrätten I Pentateuken finns hela programmet för den västerländska medeltida straffrätten och fundamentet för samhällets organisation, inklusive kyrkans och prästerskapets ställning. Västerlandets kristenhet störtar Israel och tillväller sig själv ställningen somGuds egendomsfolk. Med samma iver välsignas nu utrotningskrigen mot främmande folk, omdessa har andra gudar. Rättsskipningen organiseras enligt Mose föreskrifter i centena, hundratal, och i tiotal.'*^ Här finns samma blandning av tillsatta domare och skyldighet för folket att deltaga i rättskipningen. Kategoriseringen av brotten är densamma i mosaisk och även justiniansk rätt och i medeltidsrätten. Till de grövsta brotten, som i princip måste sonas med döden, alt. fredlöshet samt konfiskation av brottslingens egendom, hör i alla systemen majestätsförbrytelser, mot Gud resp. kungen, trolldom och utövande av spådomskonsten, en rad sedlighetsbrott, dråp och stöld av större värden. Till den andra gruppen, som i princip har böter sompåföljd, hör person- och sakskador samt mindre tillgrepp. Både i mosaisk och romersk rätt är dråp under vissa förhållanden avlösbart i böter. Denna tendens är kraftigt förstärkt i västerländsk rätt, man kunde nästan tala om en kommersialisering av påföljden. Kungen hade direkta inkomster från dessa böter, i fredspengar och/eller del i boten för själva brottet. Kyrkan hade också ekonomiskt utbyte av brotten. Även dödssynder kunde under medeltiden avlösas i pengar.På grund av böternas storlek stod denna möjlighet öppen för endast ett begränsat skikt av befolkningen. De många fattiga betalade med sin kropp liksom slavarna. I vissa fall gällde avlösbarheten endast brott som riktade sig mot enskilda. Så snart de riktade sig mot kungliga eller kyrkliga intressen inträdde de hårdare reglerna. Blodshämnden är både en rättighet och en skyldighet liksomi den mosaiska rätten. Asylrätten utbildas efter mosaiskt mönster. Gutalagen indelar sålunda landet i tredingar med en asylplats i varje del.^’ Samma bevisning finns i västerländsk rätt somi den mosaiska. Ed och gudsdomär de vanligaste bevisen men även kärandevittnen förekommer. Principen att den enskilde är skyldig tills dess han bevisat sin oskuld är central för bägge systemen. Eftersom den enskildes skuld enligt Moses drabbar hela folket om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=