42 SvMoKv Bd 5 s. 626 och artikel av C. A. A. Reuterskiöld i Nordisk Familjebok Bd 20 sp. 614 f. Olivecrona var politiskt konservativ. Det framgår både av hans juridiska skrifter och av hans aktiva agerande mot förslaget omavskaffande av fyrståndsriksdagen på 1860-talet, se härom Ekman: Slutstriden om representationsformen s. 90 f. Allmänna uppgifter om Internationella Kriminalistföreningen och om von Liszt i artiklar av Nils Stjernberg i Nordisk Familjebok Bd 12 sp. 787 och Bd 16 sp. 774. Malmström a. a. s. 33. Författarens egen bedömning. Man kan av det samtida källmaterialet spåra sig till inte blott att de uppsaliensiska juristerna kände sig vara i främsta ledet utan också att Lunds juridiska fakultet befann sig i ett psykologiskt underläge. Se härom den betecknande brevväxlingen mellan Ivar Afzelius och Francis Hagerup i samband med starten av den samnordiska tidskriften Tidsskrift for Retsvidenskab i slutet av 1880-och början av 1890-talet, där Afzelius försäkrar sin norske vän att det är föga meningsfullt att förvänta sig några artikelbidrag från Lundensarna. Bortsett från Alfred Winroth och Johan Thyrén var de övriga båda yngre och äldre lundensarna ”... rent impotenta - ehuru visserligen dugliga till prenumeranter.” Ivar Afzelius till Francis Hagerup 10/11 1893 E 9482 Ivar Afzelius’ samling RA. Citatet återfinns också i Modéer: ”Käre Francis!” - ”Kjaere Ivar!” i Festskrift till Erik Anners. Rättsvetenskap och lagstiftning i Norden s. 133. Det enda Ivsande undantaget i Lund var länge Schlyter och han var forskare med ringa kontakt med lärares och studenters vardagstillvaro. En verklig uppr\’ckning synes knappast ha kommit förrän på 1890-talet, då Johan Thyrén och något senare C. G. Björling och Ernst Kallenberg inträdde i professorernas krets. Alfred Winroth, som först var e. o. professor i rättshistoria och romersk rätt 1880-92 och var visserligen en betydande forskare men han kom från Lfppsala och därefter 1892-98 i civilrätt, vantrivdes f.ö. i Lund. Nordisk Familjebok Bd 19 sp. 1343. '' Allmänt ur metodisk synpunkt om de felkällor som vidlåter nekrologer och biografiska uppgifter i uppslagsverk i Gagnér: Zielsetzungen und VCerkgestaltung in Paul Roths Wissenschaft i Festschrift fur Hermann Krause s. 276 ff. Almquist a. a. s. 56. Uttryckssättet kan naturligtvis återfinnas hos Nordling men det är sannolikt Tryggers summering det här är fråga om. Almquist a. a. s. 55. Man bör lägga märke till otydligheten i Almquists uttryckssätt. Frågan är vad som egentligen menas med att en person ”tämligen” frigör sig från ett inflytande. Artikel Nordling i SvMoKv Bd 5 s. 519 f. Olivecrona: Hågkomster samlade från en lång levnad, Knut Olivecronas samling X 284 p 2 s. 39, UUB. Det bör betonas att när Olivecrona anklagade Nordling för att uttrycka sig svävande, var detta en mycket hård kritik. Omdet hade gällt exempelvis en humanist, hade det kanske i nägon mån vant en annan sak, men en juris professor i civilrätt får inte sväva på målet. Det hör till hans - liksom till andra juristers - yrkeskodex att lämna klara och distinkta besked. Nordling: Anteckningar efter Prof. E. V. Nordlings Föreläsningar i Svensk Civilrätt allmänna om delen s. 17, se även Malmströma. a. s. 34. Man kan här jämföra Nordlings uttalande om Boströms betydelse med Hjalmar Hammarskjölds konstaterande i TfR 1888 s. 157 att inomrättsfilosofin var i Sverige Boströms system ”. . . som bekant . . . det hos oss härskande.” Allmänt om Axel Olivecrona i SvMoKv Bd 5 s. 629. Artikel av Theodor Rabenius i Nordisk Famil)ebok Bd 16 sp. 582. OmLindblad allmänt se även Malmström a. a. s. 34. Artikel av Erik Marks von Wiirtembergoch Gustaf Jacobson i SBL Bd 2 s. 37 ff. En mycket kritisk syn på Annerstedt omfattades åren omkring 1900 av hans tidigare elev Ivar Afzelius, se koncept till dennes anföranden i riksdagen och brev till Francis Hagerup 15/5 1900, respektive E 9484 och E 9482 Ivar Afzelius’ samling RA. Delidén: Vederläggning av några inkast mot rättsforskningens värde och praktiska nytta, Schmidts Juridiskt Arkiv Bd 20 (1849) s. 569 ff. Aven om Delidén var kritisk mot Kirchmanns teser, tyder hans snabba behandling av dennes opus ändå på ett för den tiden mindre vanligt mått
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=