43 av vetenskaplig öppenhet och intresse bland de teoretiska juristerna. Kirchmanns föredrag finns i omtryck Darmstadt I960. Om Kirchmann och dennes teser se kapitel 3 s. 52. ■" Malmström a. a. s. 36, se även artikel om Delidén av Henrik Munktell i SBL Bd 11 s. 53 ff. Artikel av C. A. A. Reuterskiöld i Nordisk Familjebok Bd 23 sp. 1318. Om Rydins person se även Torsten Petrés artikel i SvMoKv Bd 6 s. 435 f. Rabcnius’ medverkan vid sjölagsarbetet nämns redan i Uppsala Universitets matrikel 1882 s. 111 och anförs också av Hugo Blomberg i den av C. A. A. Reuterskiöld överarbetade artikeln i Nordisk Familjebok Bd 22 sp. 834. Artikel i SvMoKv Bd 6 s. 199. Se även Reuterskiöld: Den svenska förvaltningsrättens system s. 6, jmf Malmström a. a. s. 36. För arrangemanget med medelsbesparingen och medelsanvändningen se Juridiska fakultetens i Uppsala protokoll under 1880- och 1890-talen passim. ■’*’ Artikel i SBl. Bd 18 s. 17. Här finns också uppgifter om Hammarskjölds karriär, som i övrigt kan beläggas fram till 1882 genom Uppsala Universitets matrikel 1882 s. 52. Malmström a. a. s. 32. Hornwall: Diskussionen om ett Stockholmskt universitet under 1800-talet, Holmiana fjärde häftet s. 23 f och Lindroth: Uppsala Universitet 1477—1977 s. 144. Berlinuniversitetet grundades 1810. En av dess främsta tillskyndare var den berömde humanisten Wilhelmvon Humboldt, som bl.a. kallade Savigny till professor där. Se härom Wolf: Grosse Rechtsdenker der deutschen Geistesgeschichte s. 490. Ringer: The Decline of the German Mandarins s. 25. Andreen: Till frågan omett svenskt centraluniversitet i Historiska studier tillägnade Sven Thunberg s. 465 ff. Universiteten ägde sedan medeltiden domsrätt över de akademiska medborgarna, dvs de vid universiteten anställda och studenterna. Kritik häremot framfördes av [Johan Gabriel Richert:] Ett och annat om Corporationer, Privilegier, Nämnd i Domstolar etc. etc. etc., Stockholm 1822. Geijer: Nvtt ett och annat i anledning av frågan omAkad. Jurisdiktionen, Uppsala 1823. Striden om den akademiska jurisdiktionen behandlas av Warburg: Johan Gabriel Richert Bd I s. 66 f, av Hessler: Geijer som politiker Bd 1 s. 259 ff och av Sjöholm: Rechtsgeschichte als Wissenschaft und Politik s. 49 ff. Kortfattat behandlas frågan också av Hornwall a. a. s. 24 f och Lindroth a. a. s. 144. Gierow a. a. s. 117 ff, Hornwall a. a. s. 32 och Lindroth a. a. s. 144 ff. Gierow a. a. s. 124. [S.A. Hedin:] Belysning av förslaget om Uppsala universitets förflyttning till Stockholm, Uppsala 1863. Citatet från Hornwall a. a. s. 34 f. Lindroth a. a. s. 150. Hornwall a. a. s. 35. von Koch var liberal med goda förbindelser med Johan Gabriel Richert och Erednka Bremer. Efter många år som hög ämbetsman kom han på kant med Karl XIVJohan och låmnade i aprd 1843 sin tjånst somexpeditionschef. Han vistades dårefter ett år i Tyskland och Frankrike för juridiska studier. I Heidelberg bevistade han den berömde germamsten och straffrättsvetenskapsmannen C. J. A. Mittermaiers föreläsningar, i Frankrike besökte han i studiesyfte flera fängelser och lyssnade i Paris pä föreläsningar av bl.a. Alexis de Tocqueville. Se Stig Jägerskiölds artikel om Koch i SBl. Bd 21 s. 428. Hornwall a. a. s. 36. Svanberg: Huvudstad och universitet. Reflektioner i anledning av frågan om Uppsala universitets flyttning, Uppsala 1857. Ribbing framförde i en broschvr, somhan utgav gemensamt med Svanberg, särskilt kritiska synpunkter pä de ekonomiska kostnaderna i samband med en flyttning, vilka kraftigt underskattats av Aftonbladet, se härom Hornwall a. a. s. 40 och Ribbings och Svanbergs broschvr: Kostnaderna för Uppsala universitets flyttning, Uppsala 1860. Knut Olivecronas skrift var den som nämns i not 25. von
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=