RB 40

40 tigt som Alexanderson säger att gälla inte bara civilrätt utan också straff- och processrätt, inom vilka områden flera framstående forskare kom att hamna. Den traditionella bilden av 1870-talet som ett genombrottsdecennium saknar därför inte fog för sig men den stämmer ändå inte helt på vad somfaktiskt hände. Den rättsvetenskapliga utvecklingen inom svensk civilrätt kunde anknyta till en redan i viss mån etablerad forskningstradition med Olivecrona och Nordling som främsta namn. Alexanderson nämner visserligen Nordling i samma andetag som Hagströmer, Afzelius, Trygger och Hammarskiöld, men det är något missvisande. Han tillhörde en äldre generation och fungerade uppenbarligen som lärare åt samtliga de nämnda. Olivecronas hektograferade föreläsningar inom sakrätt och obligationsrätt vittnar klart om användande av en för dåtiden modern rättsdogmatisk metod. Redan 1852 började Olivecrona föreläsa med avsikt att för studenterna klargöra att den svenska lagen utgjorde ett organiskt helt. Rättsinstituten hade ett inre samband med varandra och med rättssystemet och det gällde att vetenskapligt klargöra detta. Man bör därför akta sig för att konstruera framen skarp gräns mellan perioden före 1870 och den därefter. Gränsen går vad angår Uppsala mer flytande vid 1850-talet. Åren kring 1870 utgör därför knappast någon skarp gräns för svensk civilrättsdoktrin. Men detta hindrar ändå inte, att de unga dåvarande svenska rättsvetenskapsmännen kom att tidigt att vända sina blickar mot den nya mäktiga staten i söder och dess redan sedan lång tid tillbaka rika och högstående universitetshv. Det blir nu vanligt att forskarbegåvningar omedelbart efter avlagd juris kandidatexamen erhåller forskningsanslag eller stipendier för att under längre eller kortare tid kunna bedriva studier vid något eller några framstående tyska universitet. Nothänvisningar till kapitel 2 ' Almquist: Svensk juridisk litteraturhistoria s. 30 t, 177 och 196. ’ Malmström: Ur den juridiska fakultetens historia i Juridiska fakulteten vid Uppsala Universitet, Uppsala University 500 Years 11 s. 25 f. Omomständigheterna kring tillkomsten av den Berchska professuren se Liedman: Den synliga handen. Anders Berch och ekonomiämnena vid 1700-talets svenska universitet. ^ Gierow: Lunds Universitets historia III 1790-1867 s. 223 f. Weibull-Tegnér: Lunds Universitets historia 1668—1868 Bd 2 s. 122. ^ Citatet från Schlyter är hämtat från Almquist a. a. s. 42. ^ Stig Jägerskiöld i SBL Bd 19 s. 246 och Nils Erik Baehrendt?. i SvMoKv Bd 3 s. 503 f. Enligt en uppgift i Biografiskt Lexikon över namnkunnige svenska män Bd 6 s. 215 skall det ha varit studiet av Gustaf Hugos skrifter, som uppmärksammat Holmbergson och hans samtida jurister ”... i fråga om Laghistoriens utomordentliga vikt.” Gustaf Hugo var professor i Göttingen och föregångare till Savigny när det gällde att utforma den Historiska skolan. Se om Hugos betvdelse Wieacker: Privatrechtsgeschichte der Neuzeit s. 378 ff och Ebel: Gustaf Hugo. Professor in Göttingen särskilt s. 32 f. ^ Almquist a. a. s. 244.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=