39 Alexandersons bistra syn på tiden före 1870 inomsvensk juridisk doktrin eller snarare hans uppfattning om avsaknaden av en dylik kan hänga samman dels med att han var influerad av de personers uppfattning, omvilka han skrev, dels med att de trvckta juridiska arbetena under förra delen och mitten av 1800-talet var fåtaliga och att de befintliga otryckta föreläsningsmanusknptena antingen var obekanta för honom eller eljest ej utnyttjade. Därtill kommer också karaktären på Alexandersons artiklar. Det rör sig här om antingen nekroltiger eller hyllningsartiklar i samband med någon födelsedag av jämnt slag. Det blir i sådana sammanhang lätt naturligt att man uppvärderar föremålets betydelse på bekostnad av andra synpunkter, somkunde störa den harmoniska bilden. Man kan exempelvis fråga sig vad anledningen är att Alexanderson i sin uppräkning av viktiga namn tar med de finländska forskarna Montgomery och Wrede men underlåter att nämna en så framstående och produktiv civilrättsspecialist som Alfred Winroth.**"* Även om man tar hänsyn till de reservationer, somhär framförts, måste man ändå konstatera, att det ligger mycket i Alexandersons karakteristik. Under 1870-talet börjar det framkomma vissa specifika drag inom den svenska rättsvetenskapen. Ett genomgående drag är att praktiskt taget alla de blivande framstående teoretiska juristerna erhöll en särskilt grundlig skolning i civilrätt, som vid denna tid utgjorde basämnet inom rättsvetenskapen. De disputerade normalt på en civilrättshg avhandling. När en forskare väl blivit docent, var emellertid befordringsmöjligheterna begränsade. I hela landet fanns endast två fasta tjänster som professorer i civilrätt. Det blev därför naturligt att efter disputationen övergå till andra juridiska ämnen. Den rättsdogmatiska metoden hade utvecklats mom tvsk civilrättshg forskning och det var mom detta fack som det rättsvetenskapliga arbetet hade kommit längst. Denna metod hade även överförts till andra rättsvetenskapliga områden.**^ Låt oss se på några exempel på den här beskrivna företeelsen. Johan Hagströmer disputerade 1872 på en civilrättshg avhandling men övergick sedan till straffrätt, där han blev professor vid Uppsala Universitet 1877. Ivar Afzelius disputerade likaledes på en civilrättslig avhandling 1877 och blev sedan 1879 den förste professorn mom ämnet processrätt vid Uppsala Universitet. Alfred Winroth disputerade också på en avhandling inom civilrätt i Uppsala 1878 och blev sedan 1880 professor i Lund i rättshistoria och romersk rätt. Även Ernst Trygger, som 1884 disputerade på en civilrättslig avhandling, blev 1887 professor i processrätt vid Uppsala Universitet (Afzelius’ efterträdare). Och slutligen kan nämnas Hjalmar Hammarskjöld, som disputerade på en civilrättslig avhandling 1886, och senare blev professor i speciell privaträtt i Uppsala. Det sistnämnda exemplet visar dock att det i början av 1890-talet började bli möjligt att inrätta flera fasta tjänster med anknytning till civilrätt och Hammarskiöld avviker därför i viss mån från det beskrivna mönstret. Arbetet med att utforma en svensk juridisk doktrin kom därför mycket rik-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=