RB 40

194 mannen skall fingeras vara den ursprunglige avtalsslutande parten: ”Ein Contrahiren in fremder Person ist unmöglich.” Thöl anser i stället att det ingås två avtal i samband med fullmakt, tredje man har att räkna med två avtalspartner och han ingår två avtal, ett med mandanten och ett med mandatarien. Mandantens mer allmänna vilja att ingå ett avtal blir preciserad av mandatariens mer exakta avtalsvilja. Det är ju mandatarien som har den direkta personliga kontakten med tredje man och därvid har möjlighet att välja mellan olika handlingsalternativ: ”Der präcise Vertragswille, durch welchen allein der Vertrag entstehen kann und entsteht, ist urspriinglich beimMandatar, und erst in Folge des fremden präcisen Vertragswillens entsteht in dem Mandanten ein eigener präciser Vertragswille. Trygger har dock flera invändningar mot Thöls resonemang. Denne sysslar enbart med avtal men lämnar ingen förklaring till förhållandet vid ensidiga rättshandlingar. Men därutöver hävdar Trygger, att Thöls resonemang inte utgör någon förklaring i sak utan endast i ord: ”Huru är det väl möjligt, att genom mandatariens (fullmäktigens) precisa avtalsvilja en precis avtalsvilja uppstår hos mandanten? På vad sätt kan det av fullmäktigen avslutade avtalet förmedelst fullmakten skapa ett avtal mellan huvudmannen och tredje man? Är icke detta senare avtal en lika godtycklig hypotes som Karlowas påstående, att den av fullmäktigen företagna rättshandlingen får sin existens hos principalen och fullmäktigens medkontrahent? Även omTrygger är kritisk mot Thöls resonemang, finner han ändå dennes konstruktion på en väsentlig punkt klart överlägsen dennes motståndare. Thöl tar nämligen till skillnad från dessa hänsyn till att rättshandlingen skall bedömas med hänsyn till de faktorer somgäller såväl mandanten som mandatarien. Vad är då egentligen orsaken till att alla de genomgångna konstruktionsförsöken kan anses vara antingen felaktiga eller ofullständiga, frågar Trygger. Svaret står att finna i — vilket Karlowa redan tidigare pekat på — det rättshandlingsbegrepp, som är dominerande bland de tyska rättsvetenskapsmännen: ”Så länge man nämligen förklarar de s.k. avtalen vara en rättshandling i stället för två, vilket är det riktiga, och så länge man ej fasthåller, att inträdandet av den med en rättshandling avsedda rättsförändringen kan vara beroende såväl av ytterligare en eller flera rättshandlingar somav andra rättsfakta, har man dömt sig själv till de mest konstlade förklaringar av de dagligen förekommande rättsföreteelserna. Tryggers egen lösning på det uppställda problemet innebär att mandanten, mandatarien och tredje man utför var och en sin egen rättshandling: ”Huvudmannen bliver omedelbart berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man, därför att han själv, fullmäktigen och tredje man velat eller måste anses hava velat åvägabringa nämnda resultat genomde av dem företagna rättshandlingarna. Även om Trygger anser sig komma fram med ett eget förslag till lösning på W .S3 ” 56 » 57 « 58

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=