153 Ivar Afzelius tar i sin avhandling också upp några allmänna principiellt hållna resonemang om uppkomsten av och grunden för privata (subjektiva) rättigheter. Staten uppdrar gränser för rätten, momvdka individen i princip får agera fritt; detta benämner han rättsordningen. Intressant blir det dock först när den enskilde agerar inom denna och kanske även överskrider denna och kränker en annan persons frihet - eller tomrättighet. Det räcker därför inte med en allmän frihet att agera inomrättsordningens gränser. Någonting mer måste uppenbarligen tillkomma anser Afzelius, och det blir föreställningen om ett rättsligt skyddat intresse, vilket kan komma i motsatsställning till individens egen — mer eller mindre hänsynslösa - vilja: ”Ty rätten är icke till för sm egen skull, såsom en abstrakt viljefrihet, makten skänkes endast för att skydda ett intresse, som samhället finner förnuftigt. I en not preciserar Afzelius sig ytterligare vad han avser med begreppet intresse. Därmed menar han inte ”... det faktiska intresset hos en viss berättigad person, utan det allmänna, som genomrätten skall förverkligas.” En ledtråd till grunderna för Afzelius’ resonemang kan man finna i samma not, somockså innehåller en hänvisning till Jherings arbete Geist des Römischen Rechts Bd III:1 s. 307 ff. Jhering hade framlagt principiellt grundläggande tankegångar om intressets betydelse i juridiska sammanhang. Man kan här som jämförelse dra in en berömd definition härav hos Jhering: ”Der Begriff des Rechts beruht also auf der rechtlichen Sicherheit des Genusses, Rechte sind rechtlich geschutzte Interessen. Av det föregående resonemanget framgår även att Jhering varit medveten om nackdelarna med att låta den enskildes vilja helt dominera, han talar omen persons glädje att använda sig av den nakna makten. Det står klart för honomatt ett sådant handlingssätt skulle vara ohållbart vid samlevnaden mellan människorna. Det skulle uppstå negativa konsekvensenser både för den drabbade individen och rättslivet i stort: ”Die Rechte sind nicht dazu da, um die Idée des abstracten ’Rechtswillens’ zu verwirklichen, sondern um den Interessen, Bediirfnissen, Zwecken des Verkehrs zu dienen. In diesem Zweck finden sie, findet der Wille sein Mass und Ziel. Det bör påpekas, att Jhering i fortsättningen av smframställning visserligen i förbigående talar om allmänt intresse,men han lägger inte alls tonvikten härvid så somAfzelius senare gör i sitt arbete, han markerar inte motsatsen mellan en enskilds intresse contra ett allmänt intresse så klart som Afzelius gör. Jhering kommer tillbaka till frågan i Der Kampf ums’ Recht (1872). Där utgår han från att rätten framkommer i strid mellan olika grupper och deras intressen och han hänvisar därvid direkt till den definition som han tidigare gjort i Geist des römischen Rechts, ”. . . das Recht selber ist nach meiner eigenen Definition nichts anderes als ein rechtlich geschiitztes Interesse. Frågan omsubjektiva rättigheter berörs också av Nordling i dennes Föreläsningar i svensk civilrätt. Där säger han efter att också ha utgått från en teori om ” 35 ” 36 » 37 w 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=