154 viljan somupphov till subjektiva rättigheter, . . att grunden för rättigheterna måste sökas hos den berättigade”, men att den skall man icke . . söka i hans vilja, utan i hans av förnuftiga ändamål bestämda intresse Rättast blir därför att säga, att grunden för en rättighet är den berättigades förnuftiga intres- ”40 Överensstämmelserna mellan Nordlings och Afzelius’ resonemang på denna punkt är påtagliga. Båda talar om ett förnuftigt intresse för en berättigad person. Synpunkten om allmänintresset kommer däremot inte klart fram hos Nordling. Det bör betonas, att Nordlings framställning på denna punkt grundar sig på föreläsningar hållna höstterminen 1877 fram till vårterminen 1879. Nordling höll således dessa föreläsningar efter det att Afzelius avslutat sin avhandling. Man kan därför inte med säkerhet utgå från möjligheten av en influens från Nordling på Afzelius utan att finna ett belägg, somi tiden klart föregår tillkomsten av Omcession av fordringar. Lyckligtvis finns det dock en hänvisning hos Afzelius till ett tidigare arbete av Nordling,^' som tyder på att den sistnämnde redan långt dessförinnan varit inne på liknande tankegångar: ”Vi se 1 rätten ett den enskildes förnuftiga anspråk på ett visst vttre föremål. Vår självkänsla fordrar, att där vi äga ett förnuftigt anspråk på en sak detta skall av andra respekteras och av staten skvddas. Såvitt som nu förvärvaren av en sak kan hava ett anspråk på henne som är förnuftigt, även om överlåtaren ej för sin del handlat förnuftigt i det avtal, han med överlåtaren gjort om saken, icke varit berättigad till överlåtelsen; så kan ock förvärvaren bliva ägare till saken oberoende av detta förhållande. Hans rätt är hos honom ny och genom hans förnuftiga vilja i hans hand skapad. I stället för att se på överlåtaren och de omständigheter som åtfölpt hans handling, ser vi i första rummet på förvärvarens vilja, och bestämma hans rätt efter dennas förnuftighet i förhållande till andres anspråk på saken. Nordling talar visserligen omförnuftiga anspråk och inte direkt omförnuftiga intressen men parallellen i tankegången förefaller ändå påtaglig. Ett ytterligare indirekt belägg härför kan man finna i att Nordling på flera ställen i det här återgivna citatet talar om hänsynstagande till andras anspråk i förhållande till den enskildes. I ordet förnuftig ligger uppenbarligen en uppfattning att den enskildes önskemål och krav måste avvägas i relation till andra människors. Hur pass säkert man kan spåra en påverkan från Jhering på både Nordling och Afzelius är svårbedömbart. Nordling säger ingenting alls omeventuella förebilder. Afzelius gör däremot en hänvisning till Jhering. Vad som talar för en influens även på Nordling är att föreställningen om rättigheter grundade på förnuftiga intressen inte var vanlig vid denna tid.'*'' Puchta hyste exempelvis uppfattningen om en rättighet som makten över en sak och underkastad den berättigade personens vilja.Man kan också i detta sammanhang notera Wmdscheids definition av begreppet rätt: ”Recht imsubjectiven Sinn, subjectives Recht ist eine von der Rechtsordnung (Recht imobjectiven Sinn, objectives se. »4:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=