151 dogmatiska metoden. Han diskuterar här om förpantning av fordran kan förenas med panträttsbegreppet som sådant: ”Denna uppfattning av förpantning av fordran, vilken i allmänhet hos den äldre doktrinen var den gällande, har i den senare litteraturen blivit nästan lika allmänt bestridd, och har ersatts av en annan, enligt vilken den rätt, somuppkommer genompantsättning av fordran, är en panträtt lika väl som den, vilken till föremål har en sak. Onekligen har nu i fråga varande institut alldeles samma ekonomiska syfte som förpantning av fordran; men därav följer naturligtvis icke, att bägge måste föras under samma rättsliga kategori. Huruvida detta ens är möjligt, beror helt och hållet av den bestämning man ger panträttsbegreppet, och för en undersökning av detta kan här icke vara platsen; så länge man anser panträtten som en sakrätt, kan det endast oegentligt och tvunget tillämpas på fordringar. Det här redovisade citatet visar vilken roll begreppsanalys spelar för AfzeliUS, fråga omvad som hör hemma och vad som inte hör hemma inomramen för ett visst juridiskt begrepp. Intressant och betecknande är distinktionen mellan ett ekonomiskt och juridiskt betraktelsesätt. De måste hållas strikt isär, eljest skulle inte juridiken få sin rättmätiga vetenskapliga status. Ekonomiska kategorier och juridiska begrepp var två helt skilda företeelser. Ibland kunde det dock medföra svårigheter att arbeta med hävdvunna begrepp och metoder vid mötet med nya problem och nya faktiska företeelser. Afzelius var medveten omdetta problem, det visar hans resonemang om innehavarpapperen, vilka hade klara beröringspunkter med cessionen: ”Den moderna samfärdseln har emellertid skapat ett medel, somersatt cessionen, och vilket åt omsättningen bevarat både frihet och säkerhet; och den moderna rätten har givit detsamma sitt erkännande, ehuru vetenskapen ännu i dag icke har avgjort, i vad mån denna nybildning låter sig förklara ur hennes givna begrepp, eller om den kräver en jämkning av dessa. Detta institut är det s.k. innehavarpapperet i dess många olika former, bör vårt ändamål är det icke nödigt att ingå på frågan om innehavarpapperets rättsliga konstruktion; det är för oss nog att angiva dess uppgift och verkningar samt därigenom antyda, vilken ställning detta institut intager till cessionen. När och på vilka villkor kan rent allmänt succession - av t.ex. rättigheter eller fordringar - anses föreligga? Den frågan diskuterar Afzelius i nära anknytning till Savigny. Dennes uppfattning uttrycktes på följande sätt: ”Damit nun eine solche juristische Succession, das heisst die bios subjective Umwandlung eines Rechtsverhältmsses, angenommen werden könne, wird vorausgesetzt die fortdauernde Identität dieses Rechtsverhältnisses selbst. Zur Annahme dieser Identität aber geniigt keinesweges schon die gleiche Gattung des Rechts, bezogen auf den gleichen Gegenstand.” Därpå ger Savigny ett konkret exempel för att klargöra sin uppfattning: ”Wenn z. B. zwei Personen in verschiedenen Zeitpunkten Eigenthum an demselben Grundstiick haben, so ist dieser Umstand allein nicht hinreichend, unter Beiden eine Succession anzunehmen; vielmehr muss zur Rechtfertigung dieser Annahme zwischen beiden « 30 31
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=