RB 40

114 vederlag. Men inbjudarna erhåller ett mandat med begränsat innehåll. Inbjudarna har sålunda ingen juridisk skyldighet att bedriva någon verksamhet mer än att ta emot meddelanden omaktietecknare samt att vid teckningens slut kalla till sammanträde med aktietecknarna. De har inte rätt att agera för aktietecknarna i förhållande till tredje man och inte heller någon rätt att förfoga över eventuellt redan inbetalt aktiekapital. Ominte särskilt förbehåll gjorts i inbjudan, har de inte heller normalt rätt att erhålla ersättning för utfört arbete och ådragna kostnader under arbetet med aktiebolagets bildande: ”Alla dessa omständigheter tum. emellertid icke sådana, att de upphäva begreppet manda- aro » 52 Man kan här se hur Hagströmer arbetar med att fastställa vilka förhållanden som gäller för rättsförhållandet mellan de två parterna, inbjudarna och aktietecknarna. Frågan blir då för honomomde olika förhållandena är sådana att de sammantaget går att förena med begreppet mandat, somhärrör sig från den romerska rätten men som man anknöt till under 1800-talets begreppsjurisprudens.^^ Hagströmer fann att den uppställda frågan kunde besvaras jakande; vid ett avtal om aktieteckning på initiativ av en grupp inbjudare rörde det sig om ett fullmaktsavtal, ett mandatum. Eftersom då inbjudarna var att betrakta som mandatarier (tecknarna var mandanter), så kunde man väl förena uppkomsten av ett aktiebolagsavtal med allmän kontraktsteori: ”Ty enligt den nyare rätten kunna vid avtal kontrahenterna företrädas av andra: anbud och accept kan givas av och till ställföreträdare med samma verkan, som om huvudmännen själva uppträdde omedelbart. I det beskrivna konkreta fallet med formerna för teckningen av ett aktiebolagsavtal kan man sålunda klart se hur Hagströmer arbetar med begreppsdistinktioner och där han efter att ha förkastat den främste utländske specialisten Renauds på personteorin grundade uppfattning, själv söker finna en form för den juridiska ”konstruktionen”. Även om han avvisar de lösningsförsök som tyska forskare framlägger arbetar han själv med beprövad tysk rättsdogmatisk metod med utgångspunkt i romerskrättsliga begrepp. » 54 Nothänvisningar till kapitel 6 ' För Fljalmar Hammarskjölds roll se exempelvis Bolagskommitténs betänkande, Förslag till lag om enkla bolag och handelsbolag, om aktiebolag samt om föreningar för ekonomisk verksamhet m.m., Stockholm 1890 och hans brev till Karl von Amira 1886—90 i Bayerische Staatsbibliothek (passim) samt beträffande aktiebolagslagens tillkomst Nils Herlitz’ artikel i SBL Bd 18 s. 175 och 186 samt Gustaf Carlson i SvJT 1932 s. 102 och Axel Afzelius i SvJT 1953 s. 674. ■ Olikheterna mellan Montgomerys och Hagströmers arbeten framgår tvdligt vid en samtidig genomläsning av de båda arbetena. ' Juridiska fakultetens i Uppsala protokoll 29/5 1872, A 1:3 Uppsala Universitets arkiv UUB. ■* Carl Gustaf Hammarsk)öld: Skandinavisches Handelsrecht i ZGHR Bd 18 (1874) s. 497. ^ Johan Hagströmer tdl Gösta Mittag-Leffler 16/8 1874, L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. *’ Se kapitel 5 s. 91.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=