115 ^ Johan Hagströmer: Om aktiebolag enligt svensk rätt s. 6. ** I-ör samtliga här nämnda tyska rättsveienskapsmän och för dem som kommer att nämnas i detta kapitel hänvisas generellt till artiklar i Nordisk Famd)eboks andra upplaga. Ett antal av dem finns också behandlade i Kleinheyer - Schröder: DeutscheJuristen aus fiinf Jahrhunderten. De som inte kunnat påträffas i dessa båda verk är följande: Ludwig Arndt, Baron, Brinckmann, Gustav Demelius, Herrmann, Meno Pöhl och Carl Salkowski. '* Knut Olivecrona: Om den juridiska undervisningen vid Universitetet i Uppsala . . . s. 30. Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 30/7 1871, L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. " Grundligheten kan inte bara konstateras av den nutida läsaren, den vitsordas också av en kompetent samtida bedömare, Wilhelm Reuling i ZGHR Bd 20 (1876) s. 346. Renaud: Das Recht der Actiengesellschaften, Leipzig 1863 Vorrede s. V, s. 40 och 45. Se också artikeln om Renaud i Nordisk Familjebok Bd 22 sp. 1376. Hagströmer: Om aktiebolag s. 117 f, 121, 133, 148 ff (särskilt 149 och 151). ''' Hagströmer a. a. s. 4 not 1. Jmf beträffande förståelsen av denna punkt i Hagströmers framställning Peterson: Äganderätt, avtalsfrihet och fördelning av företagens vinster s. 7. Hagströmer a. a. s. 114. Se exempelvis på denna punkt Grimm: Die Trennung von öffentlichem und privatem Recht i Sozialwissenschaften im Studium das Recht Bd IV s. 59. Hagströmer a. a. s. 114 not 2. Det romerskrättshga societasavtalet avvek i flera viktiga avseenden från ett modernt aktiebolagsavtal. Bolaget var direkt knutet till bolagsmännens fysiska personer. Om en av bolagsmännen avled, upphörde automatiskt avtalet att gälla även för de kvarlevande. Föreställningen om ett bolag som en juridisk person var också främmande för de romerska juristerna. Se härom Schulz: Classical roman Law s. 550. Hagströmer a. a. s. 115. I den historiska framställningen av begreppet jundisk person blir Hagströmer oklar. Han klargör visserligen att begreppet juridisk person var främmande för romarna (s. 26) men han nämner ingenting om konsiliatorernas utvecklande av begreppen persona ficta eller imaginana, d.v.s. första gängen en begreppsmässig motsvarighet till vårt begrepp juridisk person kommer till användning under högmedeltiden. Hagströmer a. a. s. 115. ’’ Ibidem s. 117. -- Ibidem s. 118. Tankegången om rättsliga intressen kan hänföras till Jhering, även omHagströmer inte uttryckhgen här hänvisar till denne. Hagströmer a. a. s. 119. Ibidem s. 152. ■*’ Ibidem s. 119 f. Ibidem s. 120. Ibidem s. 120 f. Ibidem s. 121. Ibidem s. 116. '' Ibidem s. 116 not 1. Ibidem s. 121. ” Ibidem s. 122. Ibidem s. 123. Windscheid: Lehrbuch des Pandektenrechts Bd I, f)ärde upplagan s. 122 (§ 49). Jhering: Geist des römischen Rechts Bd 111:1 s. 331 (första upplagan). Hänvisningar till Jhering finns i Hagströmer a. a. s. Johan Hagströmer till Gösta Mittag-Leffler 10/5 1874, L 62:19 Mittag-Lefflers samling KB. Johan Hagströmer till Fritz Läffler 13/8 1871, L 63:12 Fritz Läfflers papper KB. Hagströmer a. a. s. 123. 18, 23, 25 f och 29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=