164 KUNG N i d s B i skop L.^nsinnehavare H i ks.i t i f»t okr.jt i Lagman T \ I I "I t Tjun^temin TjänsLer*in Fogde I H / \ ä \ / I \ / r d I / Regionala frälsesläkter a I ; Sätesg Hä radsfrälse J Ky Fr Sk I I I Bondemenigheten I I 1 I / I / I ✓ I / / ' Ai Hä radst ing Förkcrtr. ingar : Sk Ska11ehenma n Krono Kyrko Fr-iisc Fr Fy Fr Valkommitte Heldragna organisatoriskt samband □ □ □ -•.'tre-jkade liny.-r - påverkan Kandidater Figur 3. Schematisk modell över proceduren vid tillsättning av häradshövdingar. Valkommittén utsågs av häradstinget där bondemenigheten och häradsfrälset var aktörer. Man kan räkna med att kungens eller i förekommande fall länstagarens fogde som regel var närvarande och att sä kan ha varit fallet även med berörd riksaristokratis och biskopens tjänstemän. Dessa har därigenom haft möjlighet att påverka valkommitténs sammansättning. Lagmannen, som ledde det ting som utsåg valkommittén och därefter ledde dennas arbete, har haft alla möjligheter att driva sina egna, kungens och ev länstagares samt också berörd riksaristokratis intressen. De önskemål som de olika aktörerna vid rationellt handlande agerade efter kan ha varit följande: Bondemenighetens uppträdande bör ha syftat till att fä ett väl fungerande rättsväsende. För att sä skulle bli fallet måste häradshövdingen bo inomhäradet sä att ting kunde hällas veckovis och han fanns tillhands, dä sä i övrigt krävdes. Detta fanns inskrivet i lagen som ett villkor. För ett bra rättsväsende var det därutöver nödvändigt att häradshövdingen hade kunskap om lagen och om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=