159 »börden» i dess bägge betydelser gäller ytterst vem som skulle besitta jorden. Bördsrättens tillämpning och frekvensen av tvister bör självfallet ha varit beroende av vad det var man tvistade om. Grovt uttryckt: omjorden inte var värd någontingdärför att den fanns i överflöd eller var »överbeskattad» borde det inte heller ha funnits någon anledning att tvista omden, eller för att citera vad Botin skrev omäldre medeltid: »Ägotvister voro sällsynte, ty utrymmet var stort, landet var obebyggt, och ledige platsar stodo allomöppne till fri inkräktning. Debehövde ej träta om jordlapparna».Det är kanske litet förenklat att utan vidare sätta likhetstecken mellan gles bebyggelse och låga jordvärden — ödemark förvandias inte av sig själv till åker och äng. Men citatet säger ändå något omförhållandet mellan jordtvister å ena sidan, företeelser som beskattning, ödejord och disponibelt överskott å andra. I örmodligen skedde en kraftig höjning av skattetrycket under århundradet från ca 1540.^' Ovan visades hur domböckerna vittnade om ett hårt tryck på bönderna under 1600-talets första hälft. Det kunde röra sig om uppbud av gårdar för restantier, bevd)ande av frihetsår etc. S)älvfallet är domböckerna mte det idealiska källmaterialet för en undersökning av skattetryck och ödesmål. Men dessvärre finns det knappast några andra undersökningar att bygga på, och något enkelt sätt att få fram uppgifter härom ur det kamerala källmaterialet finns inte. Begreppet »öde» är där ytterst mångtydigt.^' Att omsätta domböckernas spridda uppgifter omskattevrak och ödesmål till ett mått på den ekonomiska ställningen i de olika områdena är vanskligt, likaså att beräkna frekvensen av bördsrättstvister. Vågar man ändå göra några jämföreiser, kan det konstateras att ett visst omvänt samband tycks ha förelegat. Kålland på 1630-talet var området med klart högst frekvens av bördsrättstvister, och det saknar så gott somhelt indicier på ödesmål. Öland däremot, som visade starka tecken på ödeläggelse hade den lägsta frekvensen av bördsrättsmål. Jämförelsen tycks ge visst stöd för tanken på ett samband högt jordvärde - många bördsrättstvister, men det måste framhållas att uppgifterna är mycket osäkra. Samtidigt förefaller det mö)hgt att förklara Kållands särställning på ett annat sätt. I litteraturen har området karakteriserats som tidigt präglat av marknadsrelationer, betingade av spannmålsförsäl)nmgen till andra sidan Vänern, och den stora mängden bördsrättstvister skulle kunna tolkas somuttryck för brytningen mellan en traditionell uppfattning och ett nytt, marknadspräglat tänkande. Det mindre antalet tvister på 1680- och 1690-talen är då tecken på att marknadstänkandet slagit igenom i större utsträckning.^’ Men också en annan tolkning av Rott» t7S9 s 109. Inlcäningsskcilct .iv ,sk.ittehö|ninj;sperioden skil(.lr.is .iv Dovrt»g 1951 s 162-175 och Lursw» 1964 s 258-260. ” Sl- liSrom Wcihtill 195S. ” Om K.ilkmd.s spcciell.i stiillnirij; .se Herlitz 1974 a s 224. För .itt .invänd.i den hvpotetisk.i modellen nv.in k.ipitel 5 sker en över;.;.mi; tr.in skede 2 till skede 3 mell.tn 1630- oeli 1680-t.tlen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=