160 förändringen är möjlig, nämligen att bönderna hade fått det sämre i slutet av århundradet. Mycket tyder på att de svenska böndernas välstånd minskade kraftigt under 1600-talet. Domböcker från tidigare delen av århundradet ger ett intrvck av att stora mängder silver befann sig i bondehand; vid fastighetsköp var betalning med silverföremål vanligt. Speciellt utgjordes »vängåvan» ofta av silver. Trots att skattehöjningsperioden tycks ha tagit slut vid 1600-talets mitt är det åtskilligt somtalar för att böndernas ställning försämrades därefter. SomErnst Söderlund visat gick antalet guldsmeder ned betydligt under senare delen av 1600talet, speciellt mellan 1660 och 1680. Enligt Söderlund berodde tillbakagången på att allmogens innehav av guld- och silverföremål sjönk till föl)d av det hårda skattetrycket.^"* Uppsala akademis uppbörd av spannmål från donationshemmanen minskade från 1660-talet, och akademiböndernas restantier ökade.Ett visserligen bräckligt och osäkert material från Kållands härad tyder på att priserna på skattejord sjönk mellan 1630-talet och åren kring 1690 (se bilaga 7). Allt detta är naturligtvis närmast frågan om en samling indicier; några säkra kunskaper har vi ännu inte. Vad som efterträdde krig och skattehöjningar som allmogens gissel går än så länge bara att gissa. Eiela forskningsläget är sådant att alla försök till orsaksresonemang blir spekulationer. Så långt skattejorden. Vad kan man säga om frälsejorden, som var avgörande för debatten? Man kan här peka på ett antal tendenser i olika riktning. Ett ökat skattetryck på bönderna, som sänkte skattejordens värde, bör ha gvnnat frälsejordägarna. Det gav utrymme för ränteökningar på frälsejorden. Bönderna var personligen fria och kunde röra sig mellan olika jordnaturer, och det bör ha funnits en grov överensstämmelse mellan skatterna på skattejorden och räntorna på frälsejorden. Men samtidigt drabbades sannolikt även adeln av ökade krav från kronan. Kontnbutioner i vilka även frälsejorden deltog blev allt vanligare under 1600-talet. Som Sven A Nilsson visat skapade detta konflikter mellan den stora massan av adeln och den lilla gruppen av donationsrika.^*’ Också utskrivningarna av soldater drabbade frälsejorden och kan ha gjort det svårt för jordägaren att få ut räntan. Stora delar av adeln måste ha pressats av dessa och andra stormaktspolitikens påfrestningar. Frågan är då: vilken av dessa tendenser övervägde? Steg frälsejorden i värde eller sjönk den? Det finns en nära sammanhängande, men inte identisk fråga: hur var den ekonomiska utvecklingen för den svenska adeln under stormaktstiden? Det är lätt att föreställa sig att kronans frikostiga donationer ledde till gyllene tider. Men det finns också tecken på att adeln — eller stora delar av den - var hårt pressad och helt enkelt levde över sina tillgångar. För närvarande går det knappast Södcrlund 1949 s 28. '' Hcgardt 1975 s 182-18.V Sc 1 700-t.ilcn. ,S' .-1 Nilsson 1964 s 86-123. även Giidd 19fi7 s 42 om böndern.is \ äl,st.md under 160C- oeh
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=