Giftermåls Balk, Cap. 3. 4. 5 hvar annan gifvit; och böte hvarthera tiugu daler. Väller annarthera mer, och annarthera mindre; böte then halft, fom mindre väller ; men gåfvorna vare förbrutna til the fattiga. 8. Nu gifva fäftehion hvar annan gäfvor i reda penningar, eller losören, for ächtcnfkaps (kul; dör fedan fäfteqvinna förr än vigfel åkommcr ; gifvc tå fäfteman til then dödas föräldrar, eller arfvingar alt igen, hvad han fått, och tage åter hvad han gifvit hafver. Dör fäfteman ifrån fäfteqvinno ; tage hon fina gåfvor åter, och behälle hvad henne gifvit var i lösören,. 9. Häfdar man fin fäfteqvinno; tä är thet ett ächtenfkap, fom fkal fullkomnas med vigfel, ehvad trolofningen är med, eller utan vilkor, äntå at famina vilkor ej fullgiorde äro. Undandrager han fig vigfel, och framhärdar i thenna fm motvilja; varde hon tå förklarad lör hans ächta huftru, och niute full giftorätt i bo hans, fomi 10. Cap. i thenna Balk fägs. Giör hon thet; vare lag famma. 10. Häfdar man qvinno under ächtcnfkaps löfte ; tå fkal han taga henne til ächta, om hon thet påftår, och hennes fader och moder thertil famlycka. Är han motvillig; vare lag, fom förr fagdt är. Nekar han til löftet; döme tå Rätten therom. Varder löftet för faft förklaradt, eller hafver han låtit intaga henne i Kyrkian , fåfom lin fäfteqvinno; hafve fedan cj macht thet löfte ändra, äntå at hon fm rätt til ächtenfkapet eftergifva vil, 11. Rymmer fäfteman ifrån fäfteqvinno, fomaf honomhäfdad år ; gånge theromfom i 13* Cap, omman och huftru ftadgas. IV. Cap. OmJkilnad i trolofningar. 1. V Vårder någor tvungen til fäftning, och låter ej märka fitt famtycke thertil, fedan han, eller hon, utom tvång A 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=