XXIIl började nu intressera sig för de anstalter, som skulle motta de kriminella. Rättsvården hade särskilt intresserat de båda envåldsmonarkerna. Just de kom i justitierevisionen i nära kontakt med dömandet. De behövde en säkrare vägledning för sina ställningstaganden än sedvanan oeh doktrinen gav. De behövde en klar lagtext. Karl XI intresserade sig i övrigt främst för bevisningen, Karl XII för en snabb rättegång. Under sina sista levnadsår genomdrev kungen en radikal förenkling av instansordningen i riket. Fyra instanser reducerades till tre. Häradshövdingarna ålades tjänstgöra i en lagmansrätt, som blev den första instansen. Med kungens död återgick allt till det gamla. Domstolsorganisationen reglerades emellertid mera ingående än förr. Till sist klarlades den svenska nämndens ställning. Praxis under 1600-talet var skiftande i fråga om nämnden eller häradshövdingen avgjorde rätts- och skuldfrågan. Ofta måste yrkesdomaren vika för nämnden. Först nu blev det klarlagt, att nämnden ej är domstolen; blott en enhällig nämnd kan ö\'errösta domaren — en regel som länge bevarades. En nyhet låg även däri att lagstiftaren sökte angiva en gräns mellan allmän domstols oeh administrativ myndighets maktområden. Problemet hade länge varit aktuellt. Trots aktningsvärda ansatser lyckades man dock ej tillfredsställande lösa uppgiften utan nöjde sig med en vag regel i RB 10:26, som ännu i våra dagar varit föremål för intensiv debatt. Nämnas må även att lagkommissionen till sist gick med på den olyekliga åtgärden att slopa kontrollen över den framväxande advokatkåren. Svenska folket fiek det tv'eksamma privilegiet att anlita dåliga ombud, medan domstolarna tidigare hållit en viss ordning på ”prokuratorerna”. Den svenska proeessen hade vässerligen länge intresserat reformvänner under 1600-talet, men resultaten hade ej varit av genomgripande betydelse. Under intryck även av utländsk rätt hade man i hovrätterna och justitierevisionen kommit fram till ett muntligt förfarande med inslag av skriftlighet.Men rättegången företedde ändock när lagkommissionen tillsattes 1686 ålderdomliga drag. Särskilt gällde detta bevisrätten. 1734 stadfästes för första gången i svensk lag den legala bevis49a 49a S. Jägerskiöld, Tre utlåtanden (1946, s. 33), senast R. Lavin, Domstol och administrativ myndighet (1972) s. 38 IT. En på det arkivaliska materialet bvggd analys i S. Jägerskiöld, Svea hovrätts historia (1964) s. 285 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=