RB 37

Handels Balk. Cap. 9. 10. 109 then dag, han hos Konungens Befalningshafvande eller Domaren fökt varder. 9. Ej må then vinft för ocker räknas, fom kommer af loflig handel, eller thet kiöp, fom lagli^a flutit är, Samma lag vare, ther jord för pengelån förfkrifven är, och afrad, på vinft och förluft, i ftället för räntan af thet lan, ehvad afraden varder mer eller mindre. 10, Hafver man lånt penningar på vifs tid, och ej ränta för them utfäft; vare tå ej fkyldig then at gifva. Betalar han ej å förelkrifven tid; gälde fedan ränta fex för hundrade om åhret. Ar ingen tid nämnd; gånge therom, fom i 8. ftadgadt är. 11. §. Fordrar någor then gäld, han vet gulden vara; höte hälften af thet han fbrdradt, målsägandens enfak. 12, Hafver man fordran hos annan , i gods, penningar, eller hvad thet år, och kräfver then ej fkrifteliga, eller munteliga, eller gifver then ej an för Rätta, eller hos Konungens Befalningshafvande, inom tiugu åhr; äge fedan ej någon talan ther å. nin X. Cap. Om pant och borgen» 1. sätter man i pant gull, filfver, eller hvad thet helft är i lösören; giöre thet med tvänne vitnen, eller tagc ther å handfkrift af honom, fotn panten i händer får. 2, Nu är dag ute, och löfes ej panten åter; hafvc tå panthafvaren våld, at then å Häradstinget en gång, och i Staden å tre måndagar, upbiuda , och fedan lagliga värdera och mäta låta. Vil tå ägaren löfa panten åter ; giöre thet, i ftaden inom fiorton dagar, och å landet inom en månad, fedan thet honom kungiordt var, och gälde thertil then ränta, fomhan utfäft hafver. Vil eller gitter han ej; ftånde honom fritt, hvad han helre vil låta panten under often- o 3

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=