Handels Balk^ 108 Cap, 9. IX. Cap. Omförjlreckningar i penningar , eller vahror, ock ränta theraf. 1. Förflrecker man annan reda penningar, eller hvad thet vara må ; giöre thet i tvänne vitnens närvaro, eller tage bref ther å, 2, Thet fom forftreckt är, fkal å dag förelagdan, til borgenären, eller hans ombudsman, eller til then hans rätt innehafver, i famma flag, jämngodt, och til fullo återgäldas. 3, Kan ej then, fom gälda bör, fkaffa famma flags mynt, eller vahror, fom utläntes ; ftånde til honom, fom förftreckte , hvad han helre vänta vil, eller taga fyllnad i annat flag, efter thy, fom thet atlänte vid förfalldagen högft; gäller, 4, Nu är ej vifs dag til betalning förelagd; föke tå then, fom utgaf, fitt åter, när han vil. 5, Hafver någor af famma man fått flera lån, än ett, och förbundit flg, at för thet ena gifva flörre ränta, och för thet andra mindre, eller ingen ; ther må fkuldenär afräkna thet, fom betales, å hvilketthera lån han helft vil; doch ej förr, än förfalldagen inne är. Ej må något på hufvudftolen afräknas, förr än räntan gulden är. 6, §. Ingen tage, eller låte förlkrifva fig flörre ränta, än fex för hundrade om åhret ; hvar fomthet giör, eller tager ränta på ränta, hafve förbrutit hela räntan, och böte tijonde delen af hufvudflolen til thefattiga, 7, Nu varder fkuldebref med begges famtycke lornyadt, och räntan lagd til hufvudflolen ; thet fkal ej för oeker räknas. Borgar man gods, och utfäfler at betala til vifs dag, och giör thet ej; gifve tå ränta til fex för hundrade om åhret, ifrån förfalldagen. Är ej vifs tid betingad; tå räknas fem för hundrade, ifrån then 8, 3-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=