jorden och sedan till evig tid.”“ En åtminstone teoretiskt strängare linje deklareras också, först i 1528 års stadga och därefter vid västeråsmötet 1544, där det helt lakoniskt heter: ”Lövjekarlar och käringar, var de finnas, skola de uppbrännas.”12 Reformationen hade på straffrättens område medfört, att staten iklätt sig huvudansvaret för stävjandet av religiösa förbry-telser. Den var — för att använda en senare vändning — vårdare av moselagens tvenne tavlor, den första såväl som den andra.^^ För kretsar med en så konsekvent grundsyn måste bristerna i den världsliga lagstiftningen framstå särskilt klart. ”Vad som sker emot den första tavlan är icke allt så egentliga författat i landslagen och bör likväl av överheten (om hon eljest kristen och gudfruktig vara vill) straffat varda, såsom är avgudadyrkan, trolldom. Guds försmädelse . . Så sammanfattar ärkebiskop Laurentius Petri situationen i sin predikan vid Erik XIV:s kröning 1561. Han har också förslag till lösning. Även om landslagen på många punkter är otillräcklig, lär oss dock både naturen och Guds lag, att slikt måste straffas med hårdhet. ”Om en själ något gör av överdådighet, den haver försmädat Herran, den själen skall utrotad varda utur sitt folk, ty hon haver föraktat Herrens ord etc. Item i den andra Mosebok: En trollkona skall du icke låta leva.”^'"’’ Bibeln är lag. Där den har dödsstraff bör det gamla missbruket med penningavlösningar upphöra. Erik XIV har i princip ingenting att invända. Redan 1560 hade han utvecklat liknande tankegångar. ”Alla höga livssaker, som är trolldom, mord . . . och andra sådana grova laster, vilja vi icke tillstädja att de därför skola sitt liv för silver, penningar eller annat igenlösa.”^® Nästan samma formulering återkommer i ett patent om högmålssaker 1563. Karakteristiskt är tillägget där: ”Anseende att Gud allsmäktig själv så haver befallt uti sin heliga lag.”^^ I praktiken är man emellertid ännu långt ifrån benägen att acceptera en sådan utvidgning av den skrivna rätten. Samma år som högmålspatentet utgick rannsakades i Stockholm inför konungens höga nämnd en finsk kvinna, som redan tio år tidigare anklagats för trolldom och förgörning.^^ Hon bereddes i vanlig ordning och ”efter Sveriges beskrivna lag” tillfälle rena sig med ed. Brast hon däråt, skulle hon dömas ”ej till döden utan böter efter Sveriges lag.”19 Samma tveksamhet inför en hårdare rättstillämpning röjs “ Nr 15. 12 SRA I: 1, s 391. 13 ”Gustos utriusque tabulae.” — Uttrycket präglat av Melanchthon på 1530-talet. Jfr liksom för det följande Kjöllerström, s 15 ff. 1'* L Petri, Een Christeligh Predican om werldzligh öffuerheet (1561), s Cii. 13 ibid., s Ciii. 10 GIR 29, s 730. 17 Schmedeman, s 48. 18 Jfr nr 16. 19 HH 13: 1 (1892), s 99. 54
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=