ländska sagor och medeltida synodalbeslut, dyker den upp redan i det första senmedeltida processmaterialet. Impotentia ex maleficio var i den kanoniska rätten skilsmässogrund och åtnjöt därför tidigt en vidsträckt popularitet.^® Pactum cum diabolo. Enligt skolastisk uppfattning var djävulsförbundet en förutsättning för all trolldom. Den som inte formligen och uttryckligen inlåter sig i handel med den onde (pactum expressum), gör det indirekt genom att i sin vantrogna aktivitet ge demonerna tillfälle att verka (pactum implicitum vel tacite).^^ Pactum expressum har under medeltiden rent feodala former med homagium etc. men antar senare karaktären av ett affärsmässigt kontrakt mellan likaberättigade parter. Djävulens motprestation i de tidigare svenska förbindelserna är pengar, varvid urvattnade Oden-föreställningar tycks ha spelat in.^“ Längre fram står pactum i direkt samband med de fullt utbildade häxföreställningarna och blir då bara en detalj i ett större sammanhang. Djävulen plägar där märka de sina med ett bett eller en klösning på skuldran eller bröstet. Detta stigma diaboli är alltid okänsligt, ett förhållande som senare utnyttjas vid uppspårandet av trollkonor. Spetsiga nålar stacks djupt in i hud och muskler överallt där ärr eller andra märken syntes. Det utmattade offrets slutliga oförmåga att reagera för smärtan gällde som bevis eller indicium. Nålprovet tycks under denna period inte ha nått Sverige, men djävulsmärket är välkänt. Häxsabbat. Incubi et succubi. Föreställningarna kring sabbaten och djävulens synagoga är ett i allt väsentligt senmedeltida bidrag till häxväsendets utveckling. Kring de nästan okända sammankomster som manikéer, albigenser och andra kättarsekter uppgavs ha på mörka och svårfunna platser, knöt sig snart berättelser om omänskliga orgier med djävulsdyrkan, kannibalism och sexuella utsvävningar.^^ Medan gränsen mellan kättare och häxor ännu var CIC, c. 4, C.XXXIII, qu. 1. Jfr Hansen, Zauberwahn, s 12. Dens., Quellen, s 210. Lea, Materials I, s 298, 348. II, s 521. Exempel nr 1, 3, 8, 123, 158, 161. Jesaja 28:15. Augustinus, De doctrina Christiana II, 20—24. Acta Sanctorum 4 febr. (Theophilus). Johannes XXII i bulla 1327 (26) ”Dolenter advertimus” hos Hansen, Quellen, s 5. Skolastikens pactumdogm: Albertus Magnus hos Hansen, Zaubervvahn, s 170. Thomas av .Aquino hos Lea, Materials I, s 200 f. I Sverige: Siälinna Tröst (SPSS 59), s 18 ff. —Definitionerna övertas utan kritik av protestantiska teologer. Se t. ex. N Hemmingius, Admonitio (1586), col. 904, 907. 12 ”De hava dyrkat honom (Oden) för rikedomars skull...” OPSS IV', s 11. Jfr Schmedeman, s 7. Exempel nr 2, 4, 12, 68. 13 ”Och besvuro sig djävulen i händer med liv och själ, och strax när de sig så besvuro sprack deras hud sönder, den ena på högra armen, den andra på högra axeln och den tredjes hud sprack sönder bak emellan axlarna.” Nr 72. — ”Fjärde gången när han kom till henne måtte hon besvärja honom med kropp och själ, och då rev han hål på hennes kropp och blåste in den onde anden.” Nr 84. —”Hon stod bar om bröstet, då blevo många dannekvinnor inkallade och sågo, att hon hade samma märke som mästermannen omtalat hade, där uppå de sig storligen förundrade.” Nr 158. I'l Den äldre betydelsen av ordet kätteri är i Sverige typiskt nog blodskam. 48
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=