Men initiativet ligger mestadels hos folket. Ännu fordras angivelse och talan från grannar och någrannar, ”förty där ingen åklagare är, där ej heller domare”.“ Inte heller i Kronobergs län är processer ovanliga. Där handläggs mer än 20 mål, däribland 10 med fällande dom, i två fall till döden. I Rydaholm i östbo härad avrättas två kvinnor någon gång kring sekelskiftet.^ I Kalmar och på Öland, som redan under Gustav Vasa uppvisar 8 bötes- och 2 dödsdomar, saknas visserligen längre fram protokollförda mål, men under ärkebiskopsräfsten 1596 spelar trakterna kring Kalmarsund en framträdande roll med 33 fall av trolldomoch signer!.'* I Svealand och Norrland kan i huvudsak tre processområden urskiljas: (1) Mälardalen med Stockholm, (2) Dalarna och norra Värmland samt (3) Hälsingland. Stockholms tänkeböcker redovisar två dödsdomar vid periodens början resp. slut,'’’ tre andra fällande domar (förvisning), tre frikännanden samt sex oavgjorda mål. I Uppland och Sörmland kombineras frikännande dom med defamationstalan i fler fall än i hela riket i övrigt. Av 23 domar är endast en fällande. I sydöstra Västmanland finns ytterligare en fällande mot fem friande domar. över norra Värmland går åren 1603—07 en processvåg av nästan hotande omfattning. Ett tiotal män och kvinnor anklagas bara dagar efter varandra för trolldom och förgörning. Ingen av dem kan prestera värjomålsed och allmogen är upphetsad och hatfylld. Målen underställs Karl IX, som kräver ytterligare utredning och föreskriver tortyr. Slutdomarna finns inte bevarade, men processernas allvarliga karaktär gör det troligt, att åtminstone i några fall det högsta straffet utdömts.1605 avkunnas dödsdom i ett förgörningsmål i Lima i Västerdalarna.^ I Hälsingland kommer den första allvarliga processen redan 1597 med djävulsförskrivning, blåkullafärd och stigma diaboli. Inte heller där är domen bevarad.® De följande åren tingförs i samma trakter med korta mellanrum tio kvinnor, som emellertid alla frikänns.” 1607 fastställer däremot konungen dödsdomen över en hälsingekvinna, ”scm låtit en trollkarl suga all 2 Kronobergs borgrätt 24.11.1609. Kronobergs län 1, GH.\. 3 ”Hon haver förr varit för rätta i Knut Knutssons tid (dvs. 1599—1602. MR.A. NF 11:6, s 130) vid ett ting .som stod i Opple. Och då bredvid två andra blev hon dömd på vattnet, de två kommo på vattnet och blevo rättade.” Nr 158. * Nr 7, 8, 12, 18, 23, 24. Ärkebiskop .Abrahams räfst (1901), s 6—49. r« Nr 4, 115. « Nr 118, 128, 129, 138—140. Nr 127. Jfr nr 65 samt dödsdom i Leksand 1599 nr 95. 8 Nr 72. 9 Nr 100—103, 110, 114, 119, 120. 45
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=