medlemborgmästare Lund och i klar motsättning till Sparre lät exekv'era i Torsåker. I det sistnämnda fallet är en vidare identifikation med de 60 dödsdömda från Hambraeus’ tingsturné på hösten 1674 onekligen frestande.'® Den är emellertid inte möjlig. Relationen uppger på ett annat ställe, att över hundra dömdes till döden i Torsåkers pastorat, men att somliga tog till flykten, och andra som var havande, förskonades till efter barnsbörden. Från Torsåker skulle kommissionen enligt planerna flytta till Nora och Nordingrå, där sammanlagt mer än 160 misstänkta hade förhörts under Hambraeus’ tingsturné på hösten 1674 och våren 1675.'® Det kan också påvisas, att Wallwik ännu den 22 juni uppehöll sig i Nora prästgård.'® Det oaktat har på sistone hävdats, att några kommissorialrannsakningar inte företogs i socknen.-® Som stöd för denna slutsats har anförts några anteckningar i kyrkoräkenskaperna som visar, att ett tjugotal av de 50 på tinget anklagade ännu åtskilliga år efter 1675 var i livet. Bland annat har en av de svårast belastade avlidit först 1681. Slutsatsen är oberättigad. Materialet visar bara, att somliga inte har a\'- rättats. Både rannsakningar och domar har bevisligen förekommit. I november 1675 föredrog Wallwik i hovrätten, ”att några för trolldom beryktade och till döden dömde personer uti Nora socken gå helt lösa. Och såsom Hr Assessorn varit med över domen, troendes Hr Guvernören redan skulle hos K. Rätten med påminnelser huru därmed förhållas skall, varit inkommen, och Hr Assessorn förmärkt ej skett vara; alltså har han intet mindre kunnat än giva K. Rätten härom tillkänna.”-' Uttalandet är tvetydigt. Beroende på hur ordet ”några” i första satsen betonas, kan det tolkas som ”somliga” eller ”alla.” I det förra fallet är inte ens exekution utesluten, nämligen mot dem som bekänt. Sådan hade varken Sparre eller efter honom KM motsatt sig.-- Frågan måste lämnas öppen. Det står däremot klart, att kommissionen därefter har blivit upplöst. Den 8 juni utfärdade KM order till Wallwik, att jämte två prästmän skyndsamt bege sig söderöv^er för att delta i de överläggningar, som planerades i kansliet och Uppsala domkapitel.-® Formellt betraktades därmed förhandlingarna i Ångermanland som ajournerade men kom i praktiken aldrig att återupptas.®' I den återigen prestigebetonade kompetensstriden med Sparre hade Wallwik haft KM:s instruktion, kommissionen, prästerskapet och stora delar av den Så Stattin i Hola elevförbunds årsskrift 1953, s 7 ff. Jfr ovan s 158 not samt (efter Stattin) Torsåkers minnesskrift, s 106 ff. Ängerinanland-Medelpad 1935, s 167. Ovan s 158 not. Bucht, s 489. O. Parkman (Forum Thcologicum XIX), s 76, 82 f. 2' SHprot. 10.11.1675. RA. 22 Ovan s 173. Jfr KM t Cons. Ups. 8.6.1675. RR. 23 KM t. Wallwik 8.6.1675. RR. 2“* Jfr ovan s 184. 187
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=