kapitel ”nu alltför sent efteråt fattade omdöme över exekutionen.” Man syftar därmed på en framstöt, som kapitlet gjort i början av maj i anledning av klagomål från några socknar i Hälsingland, och vari bland annat ges uttryck för ”en god förtröstning av det de höra, att Sparre, som i kommissionen högsta presidium förer, något uppskov med exekutionen gjort, välket ock oss tycker, dock oförgripligen, närvarande tillstånd fordra, till KM:s vidare nådiga förklaring.Sådant tycker kommissionen är både oskäligt och onödigt och hänvisar till den kungliga instruktionen med de sedermera gjorda förklarande tilläggen. Man begär, att Sparre skall hålla inne med sina förfrågningar till dess några deputerade från kommissionen, ”såsom de där nu genom så lång erfarenhet hade sig bäst informerat om alla sakernas beskaffenhet,” hinner anlända. Det lär alltså inte råda någon tvekan om att Wallwik och kommissionen redan i mitten av maj känt till Sparres avsikter att suspendera exekutionen över dem som inte bekänt. Vid dessa avsikter förklarar man sig emellertid inte fästa något avseende och hänvisar till den kungliga instruktionen. Man har också skridit till exekution i enlighet med sina ursprungliga planer. Den 21 juni meddelar en upprörd Sparre hovrätten det inträffade och lämnar åt rättens högvisa omdöme, ”med vad fog bemälte kommissarier hava sak att gripa uti mitt ämbete och direktionsförande, så att de tvärt emot mina till dem avgångna ordres och gottfinnande, hava likväl exekutionen låtit gå för sig.”^^ Den sammanställning över dödsdömda, som Sparre hade gjort i slutet av maj, grundade sig på underrättelser från Wallwik och mitten av månaden.^'* Då var emellertid rannsakningarna i Torsåker ännu inte slutförda.^'* Ingenting hindrar, att under månadens senare del tillkommit dödsdomar, som inte framgår av Sparres översikt. Det är alltså heller inte rimligt och möjligt, att kräva överensstämmelse mellan Sparres preliminära och Homaeus’ eventuellt slutgiltiga siffror. Relationens tidsuppgifter måste uppenbarligen korrigeras mot de samtida källorna och förläggas omkring månadsskiftet maj—juni. Ingenting har däremot kunnat framdras som talar mot att antalet offer är korrekt återgivet. Hypotetiskt kan därvid den lägre siffran (9 st) identifieras med den mindre grupp bekända, som Klefberg lät avrätta i Gudmundrå, den högre (62 st) med de dödsdömda av alla kategorier, som kommissionen själv genom sin Cons. Ups. t. Sparre 1.5.1675. GL Konsistoriers och prästers brev. HLA. 1“ Brevet är förlorat men kan rekonstrueras efter referatet i Sparres svar t. Wallwik 12.6.1675. GLreg. HLA. i"! Sparre t. SH 21.6.1675. ibid. I'l Wallwik t. Sparre 10.5. eller (troligare) 17.5.1675. Båda refererade i Sparres svar 21.5. resp. 12.6.1675. GLreg. HLA. 1^ Sparre t. Walwik 21.5.1675. ibid. ”När ni nu härnäst begynna i Nora.” Jfr dock Bucht, s 489, som utan grund uppger, att ransakningarna i Torsåker den 10 var avslutade. 186
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=