Först i slutet av november kan i varje fall Sparre sända häradsrättens domar till hovrätten, som då i det närmaste avslutat sin höstsession. Akterna kom därför att ligga obehandlade till början av mars 1672 och hovrättsdomarna expedierades först i april.' Somliga av de anklagade hade då suttit häktade i ett helt år. Domarna omfattar 22 personer. Bland dessa döms åtta, samtliga kvinnor, till döden. Hovrätten tar här för första gången i ett blåkullamål det också eljest ovanliga steget att utan förbehåll döma en anklagad till döden mot hennes nekande. Den dömda, en 80-årig kvinna, belastas av vittnesmål från såväl förda barn som flera vuxna complices, vilket särskilt framhålls i domen. Redan under den andra dalakommissionen hade behandlingen av de svårt belastade, men envist nekande konorna varit föremål för bekymrade diskussioner. Man hade också visat tendenser till en brytning med tidigare praxis i sådana fall. En definitiv sådan brytning följer nu genom hovrättsdomen i Ovanåker. Den är heller inget isolerat fall. Bara några veckor senare avkunnas den redan refererade domen mot Stor-Märit Jonsdotter i Lillhärdal, vari man klart deklarerar, att ”hennes blotta nekande kan henne icke hjälpa eller ifrån livsstraffet befria.”® Den 8 maj 1672 avrättades de dödsdömda i Ovanåker.® Omedelbart efter exekutionen hölls nytt ting, som varade i två veckor och där ytterligare 19 dömdes till döden, 13 i Ovanåker och 6 i Alfta.^® Då var också fler socknar i landskapets södra kontrakt berörda. I en supplik till guvernören begärde allmogen i Alfta, Ovanåker och Bollnäs, att hovrätten snarast måtte meddela utslag i de avdömda häradsmålen. Sparre vidarebefordrar supplik och rannsakning till hovrätten. Vilka former de centrala myndigheternas reaktioner på dessa framställningar fick, är svårt att i detalj kartlägga. Regeringen eller delar av den har rimligen underrättats. Den 7 oktober nominerades i vart fall vid ett sammanträde i hovrätten den kommission, som på nyåret började rannsaka i de angivna socknarna.^^ När ärendet den 23 oktober anmäldes i rådet var rikskanslern själv föredragande.^® Samma dag utfärdades kunglig fullmakt för den designerade presidenten Gustaf Rosenhane. Kommissionen skulle utöver presidenten bestå av sju världsliga och sex andliga bisittare, varjämte skulle adjungeras se.x de bästa nämndemännen på Gävleborgs länsstyrelse. Landskansliet. Skr. från SH 15.3.1672 (exp. 7.4. Två brev) HLA. s Ovan s 115. 0 Sparre t SH 9.6.1672. GLreg. HLA. 10 Nerbelius t ärkebiskopen 23.5.1672. Hanzén, s 28 f. 11 Sparre t SH 11.9. och 23.9. (påminnelse) 1672. GLreg. HLA. 1-’ SHprot. 7.10.1672. RA. Jfr Hanzén, s 19. 13 RP (Lindschöld) 23.10.1672. R.A. 1“* RR 23.10.1672. Med ändring av rannsakningsorten kopierad på fullmakten 7.8.1669 för L Creutz. Ovan s 121. 134
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=