48 där resten av sitt liv. Fängelsestraffet ansåg Theorell över huvud taget vara något så grymt, att valet, när det gällde grova brott, borde stå mellan dödsstraff och högst 7 års fängelse. Konsekvensen av hans syn på dödsstraffets nödvändighet blev att han föreslog detta straff t. o. m. för itererad stöld —en tanke som ju resolut avvisats av riksdagarna 1815 och 1817—18. Den iver att utförligt försvara dödsstraffets både rättmätighet och nödvändighet, som lagberedningens ledamöter lade i dagen, kan komma läsaren att tro att de inte minst avsett att ge ett svar på kronprins Oscars åsikter i rakt motsatt riktning. Under alla förhållanden måste kronprinsen med oro och besvikelse ha tagit del av utlåtandet. När han i mars 1844 efterträdde sin fader på tronen var lagberedningen i början av april färdig med den preliminära genomgången av de olika kapitlen i strafflagen. Det återstod att utarbeta det slutgiltiga lagförslaget. Kung Oscar fick nu tillfälle att ingripa och gjorde det vid konseljen den 20/5 1844. Justitiestatsministern —nu L. H. Gyllenhaal beredningen ännu inte hunnit avsluta sitt arbete. Kungl. Maj :t beslöt därför att antalet arbetande ledamöter skulle utökas med tre, nämligen professorerna P. E. Bergfalk i Uppsala och C. J. Schlyter i Lund samt häradshövdingen J. G. Richert. Genom en snabb manöver hade kungen lyckats knyta den sistnämnde till lagstiftningsarbetet på nytt. anmälde att lag3) Lagberedningen och Oscar I 1844—45 De tre nya »arbetande» ledamöterna av lagberedningen började omedelbart sin verksamhet. Ur kungens synpunkt var, får man förmoda, en fråga av särskild vikt: Skulle Richert lyckas påverka beredningens förslag när det gällde dödsstraffet? Det såg redan från början hotande ut. Lagberedningens arbete fortgick parallellt med att en våg av brottslighet gick genom landet. I Stockholm inträffade upprepade rån, som gav tidningarna stoff till upprörda kommentarer. I januari 1844 hade huvudstaden skakats av underrättelsen om ett rånmord som begåtts sent på lördagskvällen den 13 på Nya Kungsholmsbron, nuvarande Stadshusbron. Offret var sekreteraren i lantmäteristyrelsen, kammarjunkaren Gustaf Rudolf Lagerstråle — broder till det senare statsrådet och slutligen justitierådet Gerhard Lagerstråle. Mordet hade förövats av en liga som befanns ha begått även andra våldsbrott. Den döde identifierades på Serafimerlasarettet av sin systerson, den unge Louis De Geer, som just börjat sin ämbetsmannakårriär i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=