150 8) Debatten i första kammaren 2/3 1868 När frågan om dödsstraffet togs upp i första kammaren måndagen den 2 mars hade ju läget helt förändrats. Man hade troligen ganska allmänt väntat att avgörandet i frågan nu liksom 1867 skulle träffas där. Efter andra kammarens överraskande beslut hade hela frågan redan fallit. Debatten i första kammaren blev därför ingenting annat än en pliktskyldig demonstration av den ena och den andra åsikten. Utöver De Geer uppträdde endast 11 talare, av vilka 6 stödde Hasselrot. 5 ställde sig på De Geers sida. Lagutskottets utlåtande försvarades först av motionären själv, Carl Hasselrot. Redan från början gjorde han klart att han insåg att slaget var förlorat. Hade han känt till De Geers uppfattning, skulle han aldrig ha väckt förslag om Lhiderdånig hänvändelse till Kungl. Maj :t, det hade ju då varit meningslöst, insåg han nu. Han gav emellertid ett bidrag även han till frågan om folkopinionens inställning: »Jag är uppfödd på landet och står folket nära. och om jag får döma av egen erfarenhet, så ser folket detta straff med fasa och avsky.» Visserligen vore det sant att rättskänslan eller rättare sagt hämndkänslan flammade upp omedelbart efter ett brott, men efter hand inträdde merendels ett stort medlidande med den som leddes ut att avrättas. På Hasselrots sida ställde sig förre justitiekanslern Nils Samuel von som ju redan tidigare framträtt som ivrare för dödsstraffets avskaffande. Huvuddelen av anförandet var ägnat en vederläggning av de statistiska uppgifter som förekom i ett par av de nyss utgivna agitationsskrifterna.69 Ett huvudtema var också den höga civilisation och de lugna samhällsförhållanden som enligt honom kännetecknade vårt land och som därför var ett av skälen till att dödsstraffet borde kunna av'skaffas; ett annat tema var nödvändigheten av att polisväsen och fångvård reformerades. C. F. Bergstedt bestred värdet av^ siffermaterial över huvud taget, när det gällde att förklara de egentliga orsakerna till brottslighetens utveckling. Han pläderade också för avskaffande av de offentliga avrättningarna, men eftersom det även stred mot svensk rättspraxis att exekutionerna inte gjordes offentliga, låg häri ett ytterligare skäl för hela strafformens upphävande. Bergstedts anförande präglades i hög grad av en engagerad liberal syn. Louis De Geer var den förste talaren efter motionären; hans anförande utgjorde ganska naturligt blott ett sammandrag av vad han sagt i andra Koch,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=