149 förändringen och den man. vilken såsom rådgivare står Kronan närmast, som har högsta inseendet över lagarnas tillämpning och utövar den sista prövande makten civer deras stiftande, satt då, liksom nu, ibland oss, men tyst. Denna gång har han talat och lagt sitt allvarsamma ord i vågskålen emot oss. Detta ord faller så mycket tyngre, desto varsammare det uttalas.» Man kan till sist fråga sig om omröstningsresultatet i andra kammaren motsvarade opinionen i landet i dödsstraffrågan. En sammanställning av uppgifterna om folkopinionen på landsbygden med ledning enbart av de uttalanden som citerats här ovan, ger följande bild: Opinionen är för Opinionen är (liicisstraffets för dödsstrafavskaffande fets bibehållande Opinionen är delad Stockholms län (M. Persson resp. F. G. Isberg) Östergötlands län (C. A. Larsson, Jonas Andersson) Kalmar län (C. J. Svensen) Malmöhus län (P. Nilsson i Espö) Älvsborgs län (B. W. Hessle) Västernorrlands län (II, Hansson, I). Lundström, P. V. Ljnslin) Örebro län (O. G. Hedengren) Kopparbergs län (Liss Olof Larsson) Blekinge län (Peter Andersson) Gävleborgs län (P. Staaff, P. Eriksson, P. Persson, E. Ersson) Hallands län (A. Gndmarsson) Skaraborgs län (G. Bjerkander) 1 (Isberg) 1 (Persson) l 1 l 1 1 1 1 1 1 1 1 Naturligtvis kau man inte dra några slutsatser om folkopinionen på ett så bräckligt material, som dessutom torde vara mer eller mindre färgat av rapportörernas personliga uppfattning om dödsstraffets bibehållande eller avskaffande. Det enda man vågar säga är att meningarna bland bönderna var delade. Vidare kan man konstatera att av de vittnesbörd om stämningen i landet, som fördes fram under debatten, gick det stora flertalet ut på att dödsstraffets bibehållande var ett allmänt önskemål. Objektivt återgivet eller ej ■— under alla förhållanden har säkerligen dessa upplysningar haft sin del i den omsvängning somägde ruminomkammaren.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=