117 röst i lagutskottet som nyligen fällt utslaget där. Till slut vänder han sig direkt till riksdagens ledamöter inför det stundande beslutet: »Efter vårt förmenande äro ’opinionsyttringar’ i dylika frågor, vilkas rätta bedömande fordrar både insikter i lagen, skarpsynthet och lugnt (ivervägande, föga bt'visande och böra således icke tillerkännas alltför stor vikt. Framför allt bör lagstiftaren akta sig att taga ett förhastat steg. vilket han snart kan bliva tvungen att återtaga. Och vår fulla övertyg('lse är, att om död.^straffet nu skulle till följd av riksdagens påtryckning avskaffas, en omätlig majoritet u t a n f ö r riksdagen, som hittills hållit sig stilla, enär den icke anat någon fara vara å färde, skulle både petitionera och ’agitera’ för återinfiirande av ett straff, vars avskaffande, nnder närvarande tillstånd i landet, skulle icke blott injaga en ännn större fruktan för den allmänna säkerheten, utan ock än ytterligare snart sagt uppmana våldsgärningar av den allt mer och mer överhandtagande vagabonderingen.» Dalmans artikelserie föranledde en motskrift av L. Alm, »Om dödsstraffet», vars författare vänder sig mot åsikten att detta straff är berättigat ur kristen synpunkt.Att säga att den brottsliges död försonar honom, är enligt Alm »fullkomligt falskt och en högst farlig lära»; ty då skulle brottslingen kunna säga åt samhället: »Jag har dödat en, du har tagit mitt liv, följaktligen är vi kvitt». »Den brottsliges själ skulle ock lida pä om lagstiftningen för honom inympade den läran att döden försonar brottet, då det endast är ångern och bönen om tillgift, som knnna förskaffa honom den Allsmäktiges tillgift.» Han hävdar också att avskräckningseffekten helt uteblir genom den offentliga avrättningen: »Det hör nämligen till folktron i Sverige, att den som går till döden blir salig. Han har ju fått så lång beredelsetid —heter det —och han åtföljes ju till avrättsplatsen av prosten, som, då han skall nedlägga sitt huvud på stupstocken, försäkrar att han skall bliva salig.» Om nu motionen om avskaffande av de offentliga avrättningarna bifalle.s, »så har man ock medgivit att alla hittills utförda avrättningar verkligen icke medfört den med dem åsyftade skräcken». Dödsstraffets anhängare fick emellertid strax innan kamrarna skulle fatta beslut ett energiskt och påpassligt insatt understöd från ytterligare två håll: Den 27/2 —två dagar innan andra kammaren skulle behandla ärendet — annonserades i pressen en skrift med titeln »Om dödsstraffet» av J. N. Cramér. Annonsen väckte säkerligen intresse i vida kretsar: den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=