118 forne Visbyrektorn var känd för sina orädda åsikter, som ofta gick stick i stäv mot härskande meningar och som han fört till torgs i flera uppmärksammade skrifter.32 Cramér hade redan mer än tjugo år tidigare tagit till orda i ämnet i en skrift med titeln »Om Dödsstraff och Fångvård».33 Han hade där — medan ständerna ännu debatterade lagberedningens förslag och den därpå byggande propositionen för ett konsekvent tillämpande av dödsstraffet, som dels skulle spara pengar för fångvården, dels ur rättslig, kristen och social synpunkt vore inte blott berättigat utan även högeligen att anbefalla framför fängelsestraff, när det gällde de grövsta brotten.3^ Nu återkom han till samma teorier: »Denna ganska viktiga dagens fråga vilken på långt när ej är så avgjord i allas omdöme som vissa tidningar vilja påstå», förklarar han i början med påfallande öppenhjärtighet talat efter allt att döma icke utan fog. Skriften är uppdelad i två huvudavsnitt: Dödsstraffets rättmätighet och en granskning av de vanligaste argumenten mot detta straff. Först rättmätigheten: Samhället är ej något »kontrakt» utan ett »gudomligt tvång». Därmed har det också rätt till självförsvar. »Med den makt eller de av Gud och naturen ålagda förbindelser och förlänade rättigheter, dem samhället sålunda och såsom sådant äger, måste dess omtanke för både sig självt och varje dess medlem naturligtvis bliva till ett hot och straff för varje fiende till samhället och dess idé.»35 Alltså kan det omöjligen vara absolut förbjudet att taga en människas liv. Frågan blir endast när denna rätt inträder. Det kan ske ej blott, menar Cramér, när yttre fiender angriper utan också om den enskildes liv hotas; ty i detta pulserar ju även samhällets. För de mångas skull måste därför samhällets bestånd få bygga även på »undergången av en bland de talrika delarne»:36 »Rätt betingas här av nödvändighet; men där denna nödvändighet inträder, där är den icke blott en gudomlig tillåtelse utan en gudomlig befallning. Ansvaret för utplånandet av ett människoliv är dyrt. men ansvaret är icke mindre dyrt, i fall, under kollisionen emellan kärlek och rättvisa, emellan rätt och heliga plikter, samhället skonar brottslingen på bekostnad av sin egen säkerhet och lycka eller deras bland sina medlemmar, som icke brutit.»3" Hela debatten om dödsstraffet har emellertid enligt Cramérs mening blivit snedvriden därigenom att man börjat i fel ända av den förbättring, som dock är målet för samhällsarbetet. Reformera fattigvård och undervisning — och dödsstraffet blir obehövligt, det är hans recept. Nu tar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=