76 under förutsättning att mannen är hqldr och sannolikt även att hustrun är dotter till hqldr’, lever kvinnans fader och hennes son med annan man, erlägges dessutom till var och en av dessa tre marker. Stadgandets innebörd är sannolikt dubbel personlig rätt till maken, enkel till var och en av de nyssnämnda fränderna; fästemannen synes enligt denna lag haft samma bötesanspråk som den äkta mannen."^ För våldtäkt bötades enligt Gulatingslagen som avlösning för fredlöshet dubbel personlig rätt till den förorättade kvinnan själv jämte offentlig fyrtiomarksbot."^ Även enligt Bjarkeyarrätten kunde våldtäkt bliva bötessak. Detta framgår därav att den anklagade vid föreskriven edgång hade att ställa säkerhet för sin vilja och förmåga att, i den händelse han bruste åt eden, göra rätt för sig, ävensom av stadgandet att det i följd av bristande edsbevisning förbrutna beloppet skulle delas jämnt mellan kvinnan å ena sidan, konung och byamän å den andra. Att även personlig rätt utgått till kvinnan synes antytt genom den till våldtäktsstadgandet anknutna allmänna regeln, att kvinna för henne vederfaren oförrätt äger taga samma rätt som man. Häri torde emellertid ligga en antydan, att kvinnan enligt denna lag vid våldtäkt endast ägt anspråk på enkel personlig rätt,"^ Borgartingslagen har ett stadgande om kvinna som »går mellan byar», som berör dels mot henne förövad missgärning i allmänhet dels särskilt våldtäkt. Uppfyller hon vissa i första hand stadgade bevisningsvillkor, har hon anspråk på »full rätt». Vad dessa bevisningsvillkor angår, angives först det fall att kvinnan ledsagas av ett barn av viss ålder. Barnets B II 12 (NGL, 1, s. 357): Vm kuenna ret er hon er legen. Nv er kona leghen f)a er su dyrst at rette er a ser bonda lifir fader hennar ok sun sa er hon atte a hon stm med adrum manne hon er .xij. marka kona at rette lytr bonde hennar .vj. merkr. en fader hennar .ii], merkr. ok sun hennar .iij. merkr. sa er hon atte med adrum manne. slict lytr madr a fxstar kono sinni. ok .vj. merkr. Jfr till denna och föreg. not Brandt, Forelsesninger, 2, s. 85 f. G 199 (NGL, 1, s. 71): Um .xl. marca mal. Nv brytr madr kono til svefnis. oc verdr han kunnr oc sannr at pvi. pa verdr hann utlagr um. ellar giallde .xl. marca. oc bcete henne tvevolldom rette. Nu ef hon kenner hanom pat. pa seal hon kenna hanom samdcegres. pa seal hann hava firi ser lyritar eid. ef fellr pa fellr hanom til pess er nu er talt. Bj 96 (NGL, 1, s. 321): Ef madr brytr konu til svefnis at uvilia hennar. pä er hann utlatgr ok uheilagr. en hon skal segia til samdcegris. ok niota vitnis sins um morguninn eptir. En ef hon segir eigi til samdcegris. pä skal hon aldrigi sidan niota vitnis um pat mäl. en hon skal scekia hann sidan ok fr^endr hennar til eida. En ef hon er blä eda blodung. eda kltedi hennar eru rifin. pä er settareidr ok nefnadarvitni. En ef hon er hvärki blä ne blodug. ne kltedi hennar rifin. pä er settareidr og fangavitni. En par skal hann fä eidartak til. pann eid ä hon hälfan en konungr ok boearmenn hälfan. Slikan rétt ä kona at taka ef henni er misbodit i mannhelgi värri. sem karlmadr. ok svä skal hon boeta ef hon gerir uvisu sem karlmadr. —Jfr Bj 46 (NGL, 1, s. 313).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=