64 själva råda över sin talan så till vida, att de kunna fritt överlåta dess handhavande åt annan (selia) eller själva ingå förlikning {s^ttast a), bådadera under förutsättning att de ej taga mindre än full personlig rätt eller böter tillfogas det i en redaktion; åtnöjas de med mindre övergår deras talan till dem, som i större saker äro deras målsmän {Iqgradandr).^^ Härur kan emellertid icke med visshet dragas den slutsats, att därest ifrågavarande kvinnliga målsägandes talan om »angrepp» och mindre sår utfördes inför domstol, personlig rätt på grund av förbrytelsens art måst utdömas. Åläggandet att icke taga mindre än personlig rätt torde för ifrågavarande kvinnliga målsägande närmast gälla med avseende å deras enskilda avtal med den, till vilken handhavandet av deras talan överläts eller direkt med gärningsmannen. Sådant ombudsuppdrag, varom här är fråga, kunde innebära bemyndigande att efter gottfinnande fullfölja talan eller åvägabringa förlikning.^® Vid vartdera av nyssnämnda avtal var det tänkbart, att målsäganden avstode mer eller mindre av sina förmögenhetsrättsliga anspråk gentemot gärningsmannen, som, vare sig fullrättsbot kunde utdömas eller icke, i varje fall gällde rätt till hälften av den fredlöses eller landsförvisades efter likvidation kvarstående förbrutna egendom.^- Då fullrättens tagande uppställes somvillkor för vederbörandes rätt att på angivna sätt själv råda över sin talan, behöver detta ej betyda mer, än att fullrättens belopp ansetts utgöra den minsta gottgörelse för liden oförrätt varmed målsäganden borde vid sina överenskommelser med ombud eller motpart åtnöjas. Att fullrättsbot vid sidan av landsförvisning eller Grägäs I a 94 s. 170; Eckia asialf oc mter tuitög eSa ellre at raSa fyrir söcom sinom ef hlavpit er til peirra e^a veit sör en mini hvart sem pter vilia selia eda sattaz å. taca eigi mina en lögrétt. —Grågås I b s. 245 [Belgsdalsbok LVIII] (väsentligen likalydande med föreg. men har i st.f. selia läsarten til soknar selia och efter loghrett tillägget en pat ero atta aurar hins fimtatigar logh aura). Grågås II 336 s. 364: Eckior oc meyiar tvitögar oc ellri eigo sakar at selia ef lavpit er til peirra oc sva vm sarin mini ef pter taka fullrétti. e^a batr oc sva at scettaz a. En ef peer taka eigi full rétti. eda hallda eigi till fullnaöar. pa eiga lavgradendr. peirra oc sva vmin meire sär. Grågås II 251 s. 282: Ef madr selr manne söc med öllom soenar gögnom at sekia oc at sxttaz ä. sva sem hann se réttr apili. pa a sa er söc tekr öll forad sakar peirrar padan fra. oc er hann sokiandi oc seliandi saka peirra allra er padan af geraz sipan. um öll mal önor nema umfrumsökina sialfa. Grågås II 307 s. 344: Vig söc a madr at selia i hönd avdrom manne ef hann vill til soenar fullrar eda sättär oc seal pa sa fyrir rada er vid hefir tekit sva sem hann se rettr apili at. oc allar sakir a madr at selia avdrom manne pier sem hann vill. selldar hafa. En sva seal save selia at peir scolo tacaz ihendr. sa er savk tekr oc hin er sell, oc nefna ser vatta ii. epa fleiri at pvi at adili selr save pa hinom oc queda a söc pa; at sokia oc at SiCttaz ä. oc sva allra gagna til at neyta sem hann se réttr adili at, selr ham söc pa at lögum. en hinn tekr at lavgom. Om påföljden vid olika slag av frumhlaup och vid sår se Grågås I a 86 s. 144 f. 42
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=