145 roddare’.-^ På detta sätt har man fått fram, att den för rätten att taga vissa ensaksböter krävda kvalifikationen att hava fiuratighi stessa a sialfs sins kust skulle inneburit »att i krigstider utrusta ett fartyg med fyrtio åror jämte dess besättning».Den slutsatsen låg då nära till hands, att ifrågavarande personer åtnjöto sin rätt till särskilda böter i vissa fall som »ett privilegium, grundat på den kvalificerade ledungstjänst, som af dem uppbars».-® Man har med andra ord trott sig kunna här konstatera en redan inom ledungsväsendet utvecklad principiell motsvarighet till de privilegier, som längre fram knötos till den väpnade ryttartjänsten, en företeelse, som bortsett från privilegiernas materiellt olikartade innebörd, inom ledungens åldriga ram förebådade det senare rusttjänstfrälset. Hållbarheten av denna intresseväckande rättshistoriska konstruktion skall nu undersökas. Skeppet med 20 par åror har enligt vad allmänt och på goda grunder antages en gång i alla de nordiska rikena varit en normal fartygsklass inom ledungsflottan. Enligt den till Gulatingslagen fogade förteckningen över de olika landsdelarnas kontingenter i den norska ledungsflottan skola Gulatingslagens fylken ställa skepp med 25 par åror, medan det normala ledungsskeppet för rikets övriga delar är tvitugsessan, det 40-årade skeppet. ScHLYTER i Gloss, t. ögL, s. 365 s.v. stsssa, f. och i Ordb. s. 626 s.v. sxssa f. ScHLYTER å anf. ställen s.vv. stessar m. pl. och stessi m. Tunberg a.a., s. 159: »Tyratio roddare’ utgöra besättningen på en s.k. ’fisejiertiugh sjessa’, som synes hafva varit det normala ledungsskeppet i alla de tre skandinaviska länderna». Redan J. Ihre (Glossarium suiogothicum, s.v. sassa, 512 seq.) hade bestämt uttalat sig för en nautisk betydelse hos det i ÖgL Dr B XIIII förekommande uttrycket; därvid har han emellertid språkligt sammanblandat fiuratighi sassa med fiapertiugh s^essa och ej insett att det förra uttrycket innehåller, ej en singularform av s^essa {., vilken ju i denna ställning borde vara ack. stesso, utan ack. plur av stessi, m. Misstaget har beivrats av Schlyter med för denne karaktäristisk skärpa. Ihre inlägger oriktigt skilda betydelser i fno. tvitugsessa {tuthiugsiessa), ’navis viginti ordinum’, och fsv. ficepertiugh sxssa {jiurautigisnesse vel fradhxrtiugresnEssa [!]), ’navis quadraginta ordinum’; vad han åsyftar med det för sistnämnda ord anförda citatet Gothl.L. c. 4 är ej klart. Ä annat ställe (se nedan s. Ihre dock fiuratighi stessa med ’navis viginti ordinum’, alltså som liktydigt med tvitugsessa. n. ) återger “ Tunberg, l.c.; i det föregående säges att de som hava »stallara och stekara ok fiuratighi sessa a sialfs sins kust äro »de, som på egen bekostnad deltaga i ledungen med ett särskildt skepp, alltså fullgörande samma krigstjänstprestation, som eljest tillkom ett helt skeppslag». Tanken, att bokkabotsprivilegiet tillkom ifrågavarande personer med hänsyn till en särskild ledungsprestation hade antytts redan av Ihre (a.a., 971), s.v. tucka då han återger det anförda uttrycket med quis suos, uti sancitur, coquos, stabularios & navem viginti remorum ordine actam in publicos u s u s ornabant. Samma uppfattning återfinnes hos J. J. Nordström, Bidr. t.d. sv. samhällsförf.:s hist., 1, s. 148, n. 77. (»endast de mäktiga och rika män, som på egen bekostnad i krig minst utrustade ett fartyg med 40 mans besättning, voro berättigade till thukkabot»). Jfr E. Hildebrand, Sv. statsförfrs hist, utv., s. 25 n. 2 (»herre med hlrd och förmåga att utrusta ett fartyg»). 10 Hiärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=