134 att välja emellan, och att utom möjligheten till diskrepansens undanrödjande även andra skäl tala för att det andra alternativet bör föredragas. I övrigt giver lagtextens avfattning intet stöd åt hypotesen ombrytesböternas sekundära ursprung i förhållande till den andra serien av bötesprivilegier. Framställningen börjar med brytesböterna och fortskrider till böterna för dråp å fria tjänstemän. Häri ligger visserligen intet avgörande bevis mot de sistnämnda böternas prioritet; stadgandenas nuvarande ordningsföljd kunde tänkas tillkommen genom en systematisering i samband med lagens redaktion. Men ordningen tyder dock snarare på att lagredaktören i brytesböterna sett det primära institutet än på motsatsen. En språklig detalj pekar i samma riktning. I avdelningen om dråp å brytar talas om j a r 1 e n, i avdelningen om dråp å fria tjänstemän nämnes hertigen. Det är visserligen möjligt och kanske sannolikt, att hertigtiteln här ursprungligen åsyftat icke den senare »sveahertigen» av kunglig börd utan jarlen; att redan denne på svenska även kallats h^rtughi, liksom hans titel i latinska urkunder återgives med dux, kan icke anses uteslutet. Bötesbeloppet för »hertigen» är tydligen inordnat i den stegringsserie, vars övre gräns utgjordes av den kungliga tolvmarksboten, vilken på Birger Jarls tid i här ifrågavarande sammanhang utbyttes mot fyrtiomarksboten. Något fullgiltigt bevis för att »hertigens» b^kkabot vid dråp å fri tjänsteman uppburits redan av jarlen ligger dock icke häri, ty beloppet kunde tänkas överflyttat från brytesböternas serie, som vid fyrtiomarksbotens införande för konungen förblev orubbad för lägre kategorier. Men även om det antages, att ordet hcertughi betecknar jarlen är språkbruket beaktansvärt. Enligt gängse åsikt är haertughi i fornsvenskan ett utifrån lånat ord och det synes under senare delen av 1200-talet som titel trätt i stället för iarl. Om i ett ensamstående stadgande ordet haertughi möter i stället för ]arl behöver detta visserligen icke tyda på att själva stadgandet är relativt ungt; det kan bero på att stadgandet blivit upptecknat på en tid, då jarlens titel och värdighet blivit mer eller mindre fullständigt undanträngd av hertigens. Men då av två parallella stadganden inom ett litet parti av samma lag det ena använder ordet »jarl», det andra ordet »hertig», synes det icke mycket sannolikt, att hertigtiteln inkommit i sistnämnda stadgande först vid lagens redigering; det är troligare att de båda stadgandena redan tidigare använt olika ämbetsbeteckningar. Under denna förutsättning krävas mycket starka skäl för att tillskriva det stadgande, som nyttjar den sannolikt ålderdomligare titeln, ett senare ursprung. Icke heller från rent rättshistorisk synpunkt synes det emellertid antagligt, att bestämmelserna om Jiokkaböter vid dråp å fria tjänstemän äro äldre än bestämmelserna om böter vid dråp å brytar. Det har visat sig, att de östgötska bokkaböterna tillhöra ett samnordiskt system av böter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=