58 konungen utgå en ensaksbot, i den norska kallad pegngildi. Ensaksbotens belopp angives i svealagarna vara fyrtio marker; i norska Bjarkeyjarrätten nämnes det icke. Huruvida även i fråga om beloppet redan från början överensstämmelse förelegat eller icke, kan f.n. icke avgöras; spörsmålet måste uppskjutas till en mera omfattande undersökning av fyrtiomarksbot och pegngildi.^'^ Det svenska ledungsskeppets jurisdiktion är liksom det norska handelsskeppets definitiv. Slutligen äro reglerna för domsrättens utslocknande på båda hållen påtagligt analoga. De mål, som ej äro avgjorda, innan ledungsskeppet återkommit till hemorten, behandlas enligt landets vanliga lag i avseende å bötesbestämmelser och säkerligen även i processrättsligt hänseende. På liknande sätt upphör det norska handelsskeppets särskilda jurisdiktion, så snart det kommit inom område, där samma rätt råder som inom det, varifrån det för tillfället lösgjort sig som en självständig domskrets. Skillnaden är blott den, att i detta fall på grund av rättssystemets enhet hemorten företrädes av varje köpstad, där bjärköarätt råder. De iakttagna beröringspunkterna torde redan vara tillräckligt många och egenartade för att man skall äga rätt att åtminstone ifrågasätta ett genetiskt samband emellan de båda rättskällorna i fråga om det institut, som blivit upptaget till granskning. I de norska stadgandena återstå emellertid alltjämt vissa punkter, till vilka motsvarigheter hittills ej blivit påvisade och som även oavsett frågan, om sådana finnas, tarva förklaring. Här må endast anmärkas att Konungaspcgelns omnämnande av fyrtiomarksboten såsom pegngildi (Speculum regale, ed. R. Keyser, P. A. Munch o. C. R. Unger, s. 58) numera förlorat sin förut antagna (jfr t.ex. K. Lehmann, Der Königsfriede der Nordgermanen, s. 202) betydelse såsom kronologisk hållpunkt, sedan det visat sig, att skriften ej torde vara skriven tidigare än något av de första åren på 1260-talet (Fr. Paasche i Festskrift til Hj. Falk 1927, s. 176 ff.).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=