54 friden är härfriden, sådan den framträder på det enskilda skeppet. Att denna skeppsfrid, denna härfrid ej blott är den högre friden utan också den primära friden, ligger i sakens natur. Hade ej hären och skeppen gått ut i ledung, skulle ingen ledungshelg råda i det land, de lämnat bakom sig. Om landsrättens ledungsfrid var helg, så har friden på ledungsskeppen, i den utgångna hären, säkerligen också varit det, blott i desto högre mån. I grunden gäller detsamma om all frid i de gamla nordiska och överhuvudtaget germanska rättssystemen: mer eller mindre omedelbart kan den alltid ledas tillbaka till ett själstillstånd, som, ifall våra kategorier skola tillämpas, ligger före rätten och självt faller inomreligionens område. Men det är skäl att lägga noga märke till, när friden omtalas i ordalag, som direkt vittna om detta fridens ursprung: de betyda åtminstone ofta, att ursprunget är nära. Med all rätt har man sammanställt Dalalagens högtidliga ord om brudföljet såsom halgh hion och om bruden, som sitter i hxlghum s^tum, med den isländska Landnamabokens vittnesbörd, att ett dråp under brudfärd var ett dråp »i viet», i helgedomen."^ Även »ledungshelgen» måste tagas efter bokstaven. Den var en gång helg i samma sakrala mening som julhelg och hösthelg. Här ligger utan tvivel förklaringen både till rättegångsförbudet och till det undantag som därifrån blivit gjort i fråga om tjuvnad. Den sakrala friden krävde frånvaro av all strid inom den krets som därav hägnades. I sina mest förtätade former, sådana vi bäst känna dem genom berättelserna om Thorolf Mostrarskeggs torshelgade landnam i den isländska traditionen och om Fositeland i Vita Willibrordi,^® kunde den taga sig uttryck i en orörlig stillhet, där varje levande väsen och själva marken blevo okränkbara. Mot denna bakgrund har man att se den vanliga rättskipningens upphörande under alla helger; också rättegången var en strid mellan parterna, som enligt det gamla åskådningssättet ägde en väsensfrändskap med enviget och kriget, framträdande även i gemensamma yttre tecken.®® Men den sakrala friden skyddade icke tjuven. Hans gärning var nidingsverk eller i varje fall jämnställt därmed.®^ Helgedomen tålde icke ens den I VmL GB 2. LandnAmabök Islands, ed. F. Jönsson (1925), s. 22: Ozurr enn hviti het maSr son porleifs or Sogni. Ozurr vä vig i vérum ä Upplondum, pä er hann var i brudfor med Sigurdi hrisa, fyrir pat vard han landflotti til Islands. — V. GrönBECH, Hellighed og helligdom, s. 164, 192. Landnamabök Islands, s. 58 f.; Bibi. rer. Germanic., ed. Jaffé, 6, s. 47 f. Grönbech, a.a., s. 145 f. Om dessa beröringspunkter se K. Weinhold, Beiträge zu den deutschen Kriegsaltertiimern (Sitzungsber. der K. Preuss. Akad. d. Wissensch., 1891), s. 543 ff.; K. Lehmann, Zum altnordischen Kriegs- und Beuterecht (Deutschrechtl. Beiträge, 9:1), s. 1 ff. K. V. Amira, Die germanischen Todesstrafen (Abh. d. Bay. Akad. d. Wissensch., Philos.-philol.- u. hist. KL, 31: 3), s. 65.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=