53 fråga om såväl fridens väsen som tjuvnadsbrottets säregna natur. Intet tyder på att undantaget skulle vara mindre ursprungligt vid ledungshelgen än vid andra helger och att den förras rättegångsvila även i Danmark en gång skulle haft en form som mera stämt överens med det svenska och särskilt det västmanländska rättegångsmoratoriet i hundaren och skeppslag under ledungstid. Begränsningen av skeppsdomstolens kompetens enligt jutsk ledungsrätt till tjuvnadsmål talar bestämt emot ett sådant antagande. Hade ej denna begränsning redan från början hört samman med ledungsfriden likaväl till stånd; dess överförande från andra frider borde nämligen i sådant fall ha kraftigt motverkats av det under sjökrigstillståndet särskilt kännbara behov av ordning och tukt, som en rikare utvecklad skeppsjurisdiktion måste varit ägnad att tjäna. All sannolikhet talar sålunda för att den begränsning till tjuvnad, som i dansk rätt kännetecknar jurisdiktionen under ledungsfrid såväl i hembygden som på skeppet, ej tillkommit genom senare utjämning under inverkan av andra frider utan är ett ursprungligt drag. Till förklaringen av detta drag kunna de svenska rättegångsmoratorierna, trots det även här skönjbara tjuvnadsundantaget, i sina direkt kända, mera växlande och komplicerade former med deras oklara förhållande till skeppsjurisdiktionen knappast erbjuda den lämpliga utgångspunkten. Snarare är det möjligt, att de danska instituten i sitt enklare skick och sitt skarpt framträdande inbördes sammanhang — ledungshelgens rättegångsvila i hembygden med undantag blott för tjuvnad eller i jutsk rätt även för vissa därmed ur materiell synpunkt likställda mål och ledungsskeppets till tjuvnad begränsade jurisdiktion — kunna sprida ljus över den äldsta innebörden i de svenska institut, som visserligen förete andra gränser än de motsvarande danska men tillika och framför allt en med deras närbesläktad eller rent av identisk kärna. Förut har antytts, att den danska ledungshelgen ej torde vara annat än en reflex eller om man så vill, en annan sida av den höga frid, som under härfriden råder ombord på ledungsskeppen. De båda fridstillståndens likartade verkningar i fråga om jurisdiktionens begränsning styrker denna tanke. I själva verket innehåller Jutska lagens skeppsdomstolsstadgande ingenting annat än ledungsrättens särskilda regler för det enda undantaget från den rättegångsvila, som råder ombord på skeppet likaväl som i hembygden under landsrättens ledungshelg. Rättegångsvilan, ej jurisdiktionen, är å båda hållen det fundamentala institutet. Skillnaden mellan ledungsrätt och landsrätt ligger här endast i den förras skärpning och förenkling av straffregeln och nedsättning av bevisningskravet med avseende å det gemensamma undantaget. Härigenom kännetecknas ledungsrättens skeppsfrid som en högre frid än landsrättens ledungshelg. Skeppsmed andra frider, skulle den sannolikt aldrig kommit som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=