48 då ledungsflottans samling framskjutits från en längre in belägen punkt till havsbandets omedelbara närhet. Som en sådan yttre samlingsplats med mer eller mindre begränsad betydelse framskymtar i Helsingelagen Aspösund vid Dalarö.®® Mera sannolik är dock en annan förklaring av diskrepansen i fråga om skeppsjurisdiktionens begränsning mellan Uplandslagen och Södermannalagen å ena sidan, Västmannalagen å den andra. »Vård och vaka» måste i var och en av de båda förstnämnda lagarna åsyfta vakthållningen på kusten av det landskap, där lagen gällde. Bevakningslinjen är det enskilda landets gräns mot havet. För dulgadråp i skären »utom vård och vaka» är ingen ansvarig utom dråparen, om han anträffas; sker sådant dråp å ö »inom vård och vaka» åligger det skeppslaget, dit ön hör, att inom år och dag finna dråparen eller gälda fyrtiomarksbot.®^ Skären »utom vård och vaka» ligga utom skeppslaget och följaktligen utom landskapet. Såsom gränsen mellan landskapets rätt och »full rodarätt» omtalas »vård och vaka» i stadgandena om ledungsskeppets jurisdiktion. Det hade ju varit meningslöst att tillerkänna den upländska bevakningslinjen betydelse för det södermanländska skeppet och tvärtom. Tillämpas samma princip på de inre svealandskapen, Västmanland och Närke, som ju också, kanske redan tidigt, var inordnade i ledungsorganisationen,"® kan resultatet knappast bliva mer än ett. Varken den upländska eller den södermanländska kustbevakningen kan för dessa landskap ha ägt rättslig betydelse. Huruvida de själva vid insjöstränderna ägde någon vakthållningslinje motsvarande den, som Uplandslagen och Södermannalagen omtala, är icke känt; i Västmannalagen omtalas icke något sådant, och det är icke nödvändigt att här undersöka, huruvida spår därav kunna återfinnas i fornlämningar eller ortnamn. Tydligt är i varje fall, att det principiella sambandet mellan ledungsskeppets jurisdiktion och ledungsherrens personliga närvaro kan förklara, att jurisdiktionen å de inre landskapens ledungsskepp trädde i kraft först på en jämförelsevis långt från deras egna gränser belägen samlingsplats för ledungsflottan och vid dess upplösning på samma plats omedelbart efterträddes av landsrätt. Å ena sidan finnes således intet, som hindrar, att Stockholms betydelse för det västmanländska farmannaskeppets jurisdiktion är ett arv från reglerna för ledungsskeppets, och å andra sidan blir företeelsen under denna förutsättning fullt begriplig. Från dansk rätt är ledungsskeppets jurisdiktion känd genom Jutska lagens förut anförda stadgande om stöld under ledungsfärd. Jurisdiktionen HL KgB VII: — — — Ganger leptmger ifwr haff. ^cller utt wm aspa sund pa •zc'teri saklösir W7n lepungxlamar. —Om Aspösund jfr ovan s. 39. Jfr ovan s. 44 n. 60. DS 2772. Styffe, Skandinavien under unionstiden*, s. 303 n. 2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=