32 Straffrättsligt innebära den jutska ledungsrättens regler rörande tjuvnad en skärpning i förhållande till landsrätten. Brister bevisningen för den på misstanke för tjuvnad anklagade, »då fare med honom så som med andra tjuvar». Innebörden av denna formel framgår av landsrättens stadgande för motsvarande fall. Enligt detta skall den på misstanke anklagade som blivit »svuren till tjuv» till målsäganden utgiva det stulnas värde och dessutom dubbla värdet i böter {igild oc twigild); till konungen skall han böta tre marker. Blott i det fall, att han å tinget vidgår stölden eller tjuvgodset efter anklagelsen anträffas i hans besittning, stadgas även om honom: »då fare som andra tjuvar».^® Formeln måste här uppenbart tolkas som hänvisning till lagens regler om med tjuvgodset ertappad tjuv, som, därest det stulna ej uppgår till halv marks värde, utöver nyssnämnda ersättning och böter straffas med »tjuvmärke» och därest värdet uppgår till halv mark eller mera, skall hängas, varjämte hans egendom{houtethlot) är förverkad till konungen.^® Sistnämnda påföljd synes, av ordalagen att döma, oberoende av tjuvgodsets värde ha drabbat den på misstanke anklagade, som erkänt på tinget eller befunnits innehava godset.^^ Ledungsrättens stadgande innebär alltså, att den, som under ledungsfärd på misstanke anklagas för stöld av minst halv marks värde och genom bristande edbevisning blir förvunnen, under alla omständigheter skall hängas; att han tillika förverkat såväl sina tillhörigheter ombord som sin hemmavarande egendom {houtethlot) stadgas uttryckligt. Ett dylikt tjuvnadsmål {vtenslte sak) bedömes m.a.o. enligt ledungsrätt lika strängt som tjuvens ertappande med tjuvgodset enligt landsrätt. Förklaringen till att ledungsrätten ej upptagit sistnämnda fall till särskild behandling ligger tydligen däri, att straffskärpning utöver landsrätt ej ansågs möjlig, där redan denna utsatt lagens hårdaste straff; att ledungsrättens specialregel om den genom bristande edgång förvunne tjuvens tillhörigheter ombord ägde tilllämpning även på uppenbar stöld, var utan vidare självklart. Den jutska ledungsrätten känner således åtminstone i fråga om tjuvnad liksom den svenska skärpning av landsrättens straff och nedsättning av dess bevisningskrav, sannolikt även i jutsk rätt till hälften. Straffskärpningen kan visserligen ej som i svensk rätt kännetecknas som fördubbling, då en dylik aritmetisk jämförelse mellan livsstraff och bötesstraff naturligtvis är utesluten. Den principiella överensstämmelsen är emellertid omisskännelig, och dess gemensamma bakgrund, ledungsfärdens förhöjda frid är även i dansk rätt skönjbar: dråp under ledung liksom under 2» JL II 108 (GDL, 3, s. 282 ff.). 3“ JL II 88, 90 (GDL, 3, s. 252, 255). Jfr JL II 108 (GDL, 3, s. 284) om tredska i vanslte sak: Kummer han tei til genmtelte. oc star tei hin til rtctta. tha formteltes hans hals swa sum of han warte taken meth thiufneth. 31 JL II 108 (GDL, 3, s. 284).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=