RB 31

24 sporS. oil pan moll er pjeir satia sin a miÖli. pan ma aigi riufa. Enn oil pan moll er us^ett ero. er p^eir coma i tacmarkir. pan a kononngr. pat hueitir tacmcerkir. er liggr i hcear manna logum. översättning: »Omvilka somskola handhava lagsökningsmål. Alla de lagsökningsmål, som uppkomma å ett skepp, då äger styremannen halva boten och besättningsmännen (eg. roddarna) halva, med mindre det är dråpsbot för fri undersåte, då äger konungen den, där de lossa sin last i dess helhet (öppna den i dittills orört skick) och där en kristen konung finnes. Förty alla rättegångsmål äga redomännen utföra vid landgångsändan och ha röd sköld uppe, sä länge de ligga vid land. Men medan de ej kunna nä land, då är deras skeppsting vid masten liksom (annars) vid landgångsändan. Alla de mål, som de avgöra sins emellan, dem må man ej uppriva. Men alla de mål, som äro oavgjorda, när de komma inom stadsområdet, (i) dem äger konungen (boten). Det heter stadsområde, somligger under stadsmannalag». Bj II 42.^ Her segir til hversu Biarkeyiarréttr skal vera i kaupförnm. Biarkeyiarréttr er ä fisknesi hveriu ok i sildveri ok t kaupförum. Ef menn beriast t kaupförum ok scettast par. pd d styrimaör pann rétt at taka sem konungr i kaupangi. en hdsetar pann rétt sem boearmenn taka i kaupangi. En ef peir koma til kaupangs pess er Biarkeyiarréttr er i at uboettu. pd d konungr ok boearmenn pann rétt at taka iafnt sem innan hcear ViSri gert. nema peir hafi SiCtzt dÖr. översättning: »Här påbjudes, huru Bjärköarätt skall gälla å handelsfärder. Bjärköarätt gäller ä varje fiskeläge och å sillfångstplats och å handelsfärder. Om män slåss å handelsfärder och förlikas där, då äger styremannen taga den rätt, som konungen tager i köpstad, och besättningsmännen (eg. roddarna) den rätt, som stadsmännen taga i köpstad. Men om de komma till köpstad, där Bjärköarätt gäller, utan att böter ha blivit gäldade, då äga konung och stadsmän taga den rätten, alldeles som om det vore gjort inom staden, med mindre de ha förlikats dessförinnan. Att de båda redaktionerna i huvudsak behandla samma förhållanden är uppenbart, även omingressen i den sist anförda uttryckligen utsträcker de givna reglernas giltighet till ett område, som icke nämnes i den första, nämligen fiskeplatser. Olikheten ligger främst i en rad av drag, som ingår i den förra men saknas i den senare avfattningen: stadgandet rörande dråp; »redomännens» funktion; de alternativa lokalerna för skeppstinget, landgångsänden eller masten; den röda skölden. Skeppsdomstolens jurisdiktion är enligt den äldre redaktionen fullständig. Alla rättegångsmål kunna av redomännen utföras vid landgångsänden eller vid masten. Undantaget för dråpssaker gäller icke domstolens kompetens utan böternas fördelning. » NGL, 1, s. 312 f.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=