9 det först kan skönjas i källorna, framförallt i lagarna. Kring dessa problem byggde han ut ett stort forskningsprogram, som han ägnade några intensiva forskarår åt. 1928 blev ett ödesår i Erland Hjärnes liv. Ludvig Stavenow, som 1914 kallats till Harald Hjärnes efterträdare, skulle hösten 1929 lämna professuren som emeritus, och tjänsten utlystes ledig. Erland Hjärne ställdes nu inför ett svårt avgörande. Hans stort upplagda forskningsprogram hade ännu icke hunnit genomföras, och hans högsta traktan var att i ostört lugn få slutföra det. Harald Hjärne var en legend i vida kretsar långt utanför Uppsala och högt beundrad och respekterad av sonen. De krav, som kunde komma att ställas av andra och icke minst av honom själv, på att föra Hjärnetraditionen vidare, dessutom under en epok, då historieforskningen i Sverige var i full färd att ledas in på helt nya banor, kom Erland Hjärne att rygga tillbaka. Efter hårda påtryckningar av vänner och beundrare gick han dock till slut ytterst motvilligt med på att söka tjänsten. Trots att han kunde åberopa en icke obetydlig publicerad vetenskaplig produktion, måste hans tyngst vägande forskningsmeriter för professuren bli de ännu otryckta verken. Manuskripten till dessa samlades, renskrevs och lämnades in bland specimensskrifterna. Till omfattningen uppgick de till c. 1000 maskinskrivna foliosidor. I en till ansökningshandlingarna fogad »Förklaring» har Hjärne redogjort för sitt forskningsprogram och angivit, hur de i manuskript ingivna undersökningarna jämte ett par icke ingivna, ännu icke genomförda sådana planlagts och inbördes hängde samman. De inlämnade, färdigställda manuskripten var sju till antalet. Kronologiskt sett var den äldsta såväl ifråga omtillkomsttid som ämne en undersökning med titeln »Svearna enligt Tacitus». I denna behandlas den äldsta litterära källan till Sveriges historia och de av denna väckta problemen om samhällstillstånd och kungadöme. Den mycket diskuterade notisen om svearnas vapenlöshet vill Hjärne förklara med en temporär konungs- och köpfrid på en marknadsplats. Tematiskt sammanhänger därför Tacitusundersökningen med ett viktigt inslag i Hjärnes fortsatta forskningar, den äldsta nordiska marknadsrätten —bjärköarätten. Tacitus berömda karakteristik av svearna såsom »mäktiga genom skepp» visar även framåt mot dessa forskningar. I centrum för dem står nämligen det gamla ledungsväsendet, den från alla de nordiska länderna kända sjömilitära organisationen och dess betydelse för statens, kungadömets och de offentligrättsliga indelningarnas utveckling. Den för konceptionen bärande idén är att ledungsskeppets konstruktion och de för besättningens rekrytering och arbete ombord utbildade rätts-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=