RB 31

8 Även Erland Hjärne blev före och under första världskriget starkt politiskt engagerad. Han anslöt sig till de aktivistiska unghögerkretsar, som fick sina opinionsorgan i tidskrifterna Vårdkasen och Svensk lösen. För den sistnämnda skrev han en berömd nationalistisk programartikel med titeln »Det levande fäderneslandet». Han var livligt verksam i studentpolitiken i samband med borggårdskrisen och senare i Finlandsrörelsen. Omkring 1920 inträffade ett nytt skede i Erland Hjärnes liv. Han drog sig helt tillbaka från politiken och inriktade sig på en ämbetsmannakarriär inom de lärda verken. Han började tjänstgöra vid landsarkivet i Uppsala men övergick efter några år till universitetsbiblioteket. Framförallt ägnade han sig emellertid åt en intensiv vetenskaplig verksamhet. Efter faderns död 1922 övertog han den stora, av Harald Hjärnes rika bibliotek fyllda professorsvåning vid österplan 13, där han vuxit upp. Då modern dött redan 1914, stod han ensam och inrättade sig för en forskartillvaro. Erland Hjärne hade debuterat som vetenskaplig författare redan under studietiden. Hans tidigaste tryckta skrifter utgjordes av några filologiska och textkritiska undersökningar av äldre svensk diktning, som publicerades i den språkvetenskapliga tidskriften Språk och Stil under åren 1912— 1914. Hans första större vetenskapliga arbete var emellertid historisktstatsvetenskapligt och behandlade problemi den svenska författningshistorien. Det trycktes i en första version i Svensk lösen 1918 men utkomsenare i bokform1929 under titeln »Från Vasatiden till Frihetstiden». Arbetet tecknar frihetstidsförfattningens historiska bakgrund, och temat är konstitutionalismens framväxt och genombrott i det svenska statsskicket. Författaren ställer mot varandra en dynamisk och en statisk uppfattning av statslivet och visar, hur det under vasatiden ännu väsentligen dynamiska statsskicket utvecklades till frihetstidens i huvudsak statiska, konstitutionellt fixerade författning. Till denna avhandling anknyter en i Historisk tidskrift 1916 tryckt större uppsats med titeln »Ämbetsmannaintressen och politiska doktriner på 1719 års riksdag», som behandlar den för det frihetstida statsskicket så väsentliga voteringsreformen på riddarhuset. Den 1919 publicerade uppsatsen »Biskop Thomas av Strängnäs visa om striden för Sveriges frihet» är visserligen till sina huvuddelar filologisk och textkritisk men leder fram till en analys av frihetsbegreppet i den medeltida svenska staten. Erland Hjärnes vetenskapliga intressen kom emellertid att bli alltmer inriktade på de allra tidigaste skedena av Sveriges historia. Han hade tidigt publicerat ett par skrifter med arkeologiskt och förhistoriskt innehåll. På 1920-talet fördjupade han sig mer och mer i Nordens äldsta historia. Det som särskilt lockade honom här var det svenska samhället, sådant

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=