143 Bjärköai-ätten (hvars konungsfrid måste erkännas af landslagen) utsträckes Sveriges [?] konungens [?] Om gudsdyrkan liksom mina föreläsningar [?] (Upsala tempel [har] troligen uppstått under senare delen af vikingatiden; först hos Adam af Bremen; likaså Sigtuna efter Birkas förstöring antagligen slutet [af] 900talet. Runbrefvet från konung Björn. Angående sjöfärderna i östervåg. Dansk och svensk [?] rivalitet. Konung Anund med sin vikingaflotta belägrar Birka, stannar där någon tid för att förlika sig med invånarne. Danska vikingar lämna [?] honom och (cap. 19) och plundra urhem quandam longe inde positam in finibus Slavorum (Novgorod). Svenskarnes härtåg under konung Olof till kurernas land (underliga namn, cap. 30). Danskar förut där i Kurland [?]. Sammanhang med berättelsen i liviska [?] krönikan. till en främling, icke en medlem af här och ledingsflotta. Riket anses stå under gudarnes lydno och deras ägo (de tros vara högste ägarne af hela landet). Gudarne hafva sitt eget ting, bilda ett inbördes förenadt samfund liksom människorna. Deras vilja utrönes genom lottkastning före tinget och i hären (på öppna fältet). Särskilda präster omtalas ej; det är konungen och höfdingarna som rådfråga och offra till gudarna å folkets vägnar. Men väl omtalas män, som stå i närmare förbindelse med gudarne, såsom den man, [som] har besökt deras ting och hört deras vilja, att svearne måtte upptaga gamle konung Erik till gud, om de nödvändigt vilja hafva flere (gudarne hafva själfva enhälligt beslutat att i så fall upptaga honom i sitt samfund). — Nya tempel omtalas (Upsala tempel troligen först under senare vikingatiden, då rikedomar hopades och man efterhand [?], efter mönstret af kristna kyrkor, började bygga formliga gudahus). Likaså ej heller Upsala eller Sigtuna (troligen först inne i Mälaren [?] efter Birkas förstöring).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=