142 straff och bevisning). Om någon öfverbevisas, hötes sak i pre pripiunga:. takcer en lot styriman. ann^en malseghandin. pripite hastst^er allir. Alltså böternas delning=norska Biärköarätten (därtill komma dessutom vid dråp eller fullsår 40 mark till konungen fore frip brut sin). Om förlikning sker förr än de hemkomma men sedan tvist uppstår, äger den brottslige med sin styreman och sex hasetar wittse SiSt ok höt. Men om brottet ej förlikes förr än de hemkomma standi pa fore map lanzlaghum. allr lagha hotum. bestämmelser bestämmes förbigås för korthetens skull). Min förklaring är alltså, att Bjärköarätt ursprungligen är den konungssom gäller för besättningen å ett ledingsskepp, när det ligger vid land (sålunda en gren af konungens militära befälsmakt). Af denna konungsfrid kunna andra sjöfarande blifva delaktiga, för så vidt som de ställa sig under konungens skydd=fingera sig tillhöra en kunglig ledingsflotta. Denna fridgäller sålunda i och vid en konungshamn. Med hvad blir det af björken? Därom tror jag mig ha funnit en antydning i Ansgarii Vita (cap. 19). Herigar sitter en gång till tings {in quodam placito) scena in campo ad colloquium parato. Ett tält är uppslaget på fältet för konungens höfding på Birka ting. Något längre ned får man veta, huru detta tält var beskaffadt. Regnet kommer och slår ned tältet, ty det bestod af grenar med löf {folia ramorum de umbraculo ibi facto super ipsos magno casu decidentia). När konungen med sin ledingsflotta kommer till en obebodd ö, slår han på stranden upp ett tält, en löfsal af björk, för att därmed beteckna, att han tager sin konungshamn i besittning, och naturligtvis äfven för att bo där. I dess närhet gäller den speciella friden i konungshamnen. Äfven sedan denna konungshamn förvandlats till en marknadsort under konungens hägn, och sedan där en konungsborg blifvit uppbyggd, sitter konungens höfding i en björklöfsal på tinget för att beteckna, att tinget är ett konungsting, är ett kungligt husting, icke ett folkets ting i kraft af landslag. Men konungens domsrätt sträcker sig blott öfver dem, som tillhöra konungshamnen eller Birka ( =svenske män, ursprungligen ledingsmän). De äga jorden i kraft af konungens marknadsfrid; någon annan kan icke blifva delaktig deraf utan både deras, konungens och [?] landstingets samtycke. Herigar kan åt Ansgar bygga en kyrka på sin egen gård i Birka, sedan konungen gifvit missionärerna i kraft af sin rätt tillstånd att predika. Men konungens tillstånd för Gauzbert att åt sig själf bygga en egen kyrka förkastas af folket i Birka, kyrkan nedrifves och G. fördrifves. Konung Olof inhämtar därför för Ansgars räkning icke blott birkamännens samtycke, hvarigenom de medgifva att konungen skänker honom lott [?] ibland dem, utan ock landstingets samtycke, hvarigenom [?] angående ivarp etc. i Upl. KgB 12 som här må (Äfven frid.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=