RB 31

141 nader, alltså inga städer i egentlig mening, endast tillfälliga marknader under tillfällig konungsfrid. Detta marknader höllos vanligen utanför de gamla romerska städerna, och friden gällde det område, som konungen från sin verkliga eller fingerade [?] borg tagit under dess hägn. Dessa grundsatser äro säkerligen allmänt germanska, men utvecklingen måste försiggå på ett annat sätt i [det] frankiska riket (kontinentalt med samfärdsel till lands) än i Skandinavien med dess lätta förbindelser sjöledes. Hufvudsaken är att marknads-( =stads-)friden är en speciell art af konungsfriden. I både [den] svenska och [den] norska (betydligt äldre) Bjärköarätten spelar konungens domsrätt, hans fogde (gjaldkyri) etc. en betydande roll. Men i den norska Bjarkeyarrätten finnas ännu spår därtill, att dess tilllämpning icke gällde den egentliga staden (kaupangr) utan i vidsträcktare omfång: (Bj 42) Biarkeyarréttr er d fisknesi hvcrm ok i sildveri ok i kaiipförum. Ef menn beriast i kaupförum (alltså icke fisknäs och sildver) ok svettast par (om processen där avslutas) pd d styrima^r (å fartyget) pann rétt at taka sem konungr i kaupangi, en hdsetar pann rétt sem hcearmenn taka i kaupangi (men om de åter komma till en kaupangr er Biarkeyarréttr er i at uhcettu, d.v.s. innan de slutat sin process, då taga konung och byamän böter, som om brottet vore skedt innan hcear. Likaså (Bj. 173) om skeppet ligger vid stadsbryggan, äger besättningen (äfven? ännu?) att där skipa rätt sins emellan, men konungen tager böterna, och de skola hafva sciold raut^ann uppi (såsom symbol å konungens rätt i staden) medan pteir liggia vid land. Men då de icke kunna nå land pd er mot p^eirra vid siglu. Men då de komma i tacm^erkir, då äger konungen böterna, {pat hieitir tacm^erkir =Weichhild er liggr i hcear manna logum.). Äfven flere andra bestämmelser i samma anda. Alltså styresmannen å skeppet dömer efter bjärköarätt ombord (vid bryggan eller ute på hafvet eller å fisknäs etc.) och företräder då konungens ställe. I [den] svenska Bjärköarätten förekommer intet dylikt. Det stadgas blott (13: 2), att stadsrätten gäller för alla brott som begås mellan Lödöse och Konunxhamn (eller i Konungshamn). Schlyter anser, att Lödöse här är insatt i st.f. Stockholm, och att där syftas på Kungshamn i Stockholms skärgård (möjligt dock att äfven utanför Lödöse funnits en Konungshamn). Väsentligt [är] att stadsrätten räknas från en hamn under konungens särskilda hägn. Hvad detta vill säga, blir måhända tydligare, om man jämför ett ställe i Uplandslagen (ropsr^etter) KgB 11:1: Nu eer skip ut i lepung gangit oc i -zaarp oc i waku kumit. Stjäl man där eller rånar eller eljes bryter landslag i hvad sak som helst, äro böterna hälften [sic i st.f. dubbelt] dyrare än hemma och eder vittnen hälften lägre (alltså strängare

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=