140 afser Birkas skydd; dess höfvitsman [?] är tillika den förnämste mannen (höfdingen) i själva Birka. Förhållandet [var] liksom i Novgorod med flere ryska orter under [den] variagiska tiden. Konungen eller hans posadnik bor på gorodistje utanför staden. Så mycket är alltså säkert att Birka lyder under konungen, som där utöfvar sin makt genom sin pr^efectus å den närbelägna borgen. Men i hvad afseende och i hvilket omfång lyder Birka under konungen? Det synes dock, att invånarne där själfva haft ett ord med i laget om ortens angelägenheter, att konungen behöfde deras samtycke å deras ting. Man står här vid den första upprinnelsen till det nordiska stadsväsendet, och det visar sig, att dess principer omöjligen kunna bero på lån från utlandet. Birkö eller Björkö förekommer öfver hela Skandinavien {Björkö innerst i Finska viken, en viktig station för Novgorodsfararna ännu flere århundraden efteråt, ryska herkovec=s^eppund, den vikt, som nyttjades på Björkö, alltså Björkö en marknadsplats; Bjarkey i Halogaland; hirk i Danmark; birkkarlar i Norrland etc). Bjärköarätt kallas såväl i Sverige som i Norge den äldsta stadsrätten. Det är klart, att ordet måste ha haft en allmän betydelse af marknadsort eller dyl. Men hur förklaras dess etymologi? Det måste på något vis sammanhänga med ordet björk. Man kan tänka sig att med björkstakar el.dyl. omhägnades den plats, där marknaden hölls (jfr hasla vall). Eller att en björkvippa användes såsom symbol för att beteckna platsens helgd, liksom under medeltiden i vissa tyska städer en halmviska (som enligt Schröder lär antyda konungens baner). I den senare förklaringen i synnerhet ligger något tilltalande, ehuru det är svårt att förklara hvarför det just skulle vara björk, hvarmed antyddes konungens baner. Ehuru denna förklaring icke tillfredsställer mig, leder den dock åt rätt håll, enär den företer analogi med de principer, somligga till grund för [det] tyska stadsväsendet. I den diskussion, som nyligen förts om dess upprinnelse, har Sohm med sin vanliga omsikt [?] och juridiska skärpa gjort ett inlägg, som af de fleste anses för så godt som afgörande. Han utvecklar, att ifrågavarande symboler (baner, sköld, handske, Rolandssäule, helgonabild) beteckna konungens närvaro å marknadsorten. Marknaden har således den frid som råder vid konungens gård enligt folkrätt och enligt Amtsrecht den frid, som råder i konungens gård (för så vidt som konungen förutsättes i kraft af sitt hannum ha tagit marknadsområdet i sin besittning). För så vidt handelsplatsen har blifvit en ständig marknad, uppstår en stad under konungsfrid. Det ting, som där hålles, är ett konungsting, och utvecklingen [?] går därhän, att där tillämpas Amtsrecht, icke Volksrecht med alla de konsekvenser, som däraf följa. Men ännu i slutet [af] det 9de årh. (alltså Ansgars tid) känner [den] frankiska rätten inga ständiga mark-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=