139 konungens påbud eller Birkatingets samtycke (konungen säger cap. 27 necdum tamen se plenam licentiam ei [o: Ansg.] concedere posse, donee in alio placito, quod erat in altera parte regni sid futurum, id ipsumpopulis ibi positis nuniaret). Nu skulle man kunna uppfatta saken så, att med Birkatinget, menas uppsvearnes ting, med det andra tinget götarnes (i synnerhet om man urgerar uttrycket in altera parte i st. f. alia). Men detta låter sig knappast göra. Hade Birkatinget varit ett landsting, skulle dess beslut för dess landskap ha gällt äfven utan att ett annat landskaps ting gillat det för sin del och för sitt landskap. Det kan således knappast vara fråga om motsatsen emellan två landsting, hvart för sig naturligtvis lika berättigade. Det är ej heller fråga om missionens utsträckning till hela riket utan om fullständig frihet för densamma på den ort, där den först börjat, nämligen i Birka. Man måste således antaga, att Birkatinget icke haft samma juridiska kompetens som det andra tinget, hvars stadfästelse det behöfde, att det varit detta ting underordnadt. Med det andra tinget menas därför uppsvearnes landsting. Hvar detta har hållits, säges ej; det har tydligen icke varit på någon ort, som för främlingarna -en [?] erbjöd något särskildt märkvärdigt (hvarken Upsala eller Sigtuna omnämnes). Förhållandet torde blifva något klarare, om man närmare undersöker hvad Birka är. Birka kallas portus, vieus (det senare ordet utmärker i tidens frankiska urkunder i allmänhet en by, särskildt en by, där marknad hålles t.ex. vieus S:ti Dionysii vid Paris). Däremot omtalas en annan eivitas, urbs, till hvilken Birkas invånare taga sin tillflykt vid krigsfara (eivitas, qu^e iuxta erat, cap. 19). Man har förut (äfven Waitz) trott, att därmed menas Sigtuna. Därtill finns ingen anledning, så mycket mera som man tydligen af sammanhanget måste tänka sig eivitas såsom alldeles närbelägen Birka. Nyare svenske arkeologer (jfr[?] Montelius) hafva därför ansett, att de borgruiner, som påträffats å Björkö nära den egentliga svarta jorden ( =bysta’n) äro öfverlefvor af Rimberts eivitas, hvilket förefaller sannolikast och mest tillfredställande för textens tolkning. Men hvilket begrepp förbinder författaren af Ansg. Vita vid eivitas eller urbs'i Man måste då betona, att i frankiska riket ännu på hans tid inga stadssamhällen i rättslig mening funnos till skillnad från landsbygden. Väl funnos orter med sammanboende befolkning (i synnerhet städer från romerska tiden), men dessa voro rättsligt likställda med byarne på landet. Skillnaden är blott, att eivitas är en befäst ort, vieus en öppen ort. Alltså själfva Birka är en öppen marknadsplats vid stranden, men i dess närhet ligger en borg, som innehafves af konungens höfvitsman [?] {prxfeetus) med sitt krigsfolk. Befästningen stod omedelbart under denne höfvitsman [?] och dit räknades antagligen (om den redan fanns vid denna tid) den mur, som på landsidan sträckte sig förbi [det] egentliga Birka. Borgen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=