138 in populi unanimi voluntate quam in regia constat potestate). Härmed angifves en tydlig skillnad mot det frankiska statsskicket i 9:de århundradet, där konungadömet och dess förordningsmakt vuxit folkmakten med dess lag (egentligen en följd af många stammars förening under samma lag). Svenska statsskicket tydligen kvarstod på den äldre ståndpunkten, som dock varit gemensam för alla germanska folk och därför lätt kunde förstås af frankerna, hos hvilka för öfrigt spår funnits kvar ännu under karolingerna af folkets lagstiftning och makt utöfvad å tingen. Svenske konungen har, såsom man måste förmoda, icke något fast residens, vare sig i Birka eller annorstädes; hade han haft det, skulle Rimbert ovillkorligen ha omnämnt det, emedan det skulle ha stridt mot förhållandena i det frankiska riket under karolingerna (liksom långt efteråt) flyttade omkring från det ena palatium till det andra. Konungen har likväl redan sina fasta ämbetsmän (liksom i frankiska riket). Herigarius kallas consiliarius regis (alltså första omnämnandet af ett kungligt råd, en naturlig och urgammal institution hos germanerna och ingalunda uppkommen i Sverige först på 1200-talet, såsom vanligen uppgifves). Herigarius är äfven konungens höfvitsman i eller vid Birka (praefectus vici et loci). Äfven omtalas en konungens praeco, genom hvilken han för folket å tinget tillkännagifver sina förslag (cap. 26). Innan tinget börjar sina förhandlingar, vare sig hemma (cap. 27) eller i fält (cap. 19, 30) utrönes gudarnes vilja angående det väckta ärendet, men folket är icke bundet af lottkastningens utfall. Af det sätt hvarpå tingen omtalas, framgår, att tingsordning och härordning sammanföllo vet[?] [ser?] sättes vara enhällig {unanimis). Hvilkenaf de närvarandesomhelst (cap. 26) äger tala; till de äldre männen lyssnar man helst {senior natu, in medio plebis, cap. 27)"' Misshag gifves tillkänna genom knorrande {tumultuare, perstrepere såsom tecken=[till ett] diversa sentire ibid.) Det ord som används om tinget är placitum, som i det frankiska riket hölls af grefven i hvarje pagus\ alltså uppfattas det såsom ett lokalt ting, icke såsom för hela riket. Af Ansgarii Vitas tystnad torde man få draga den slutsatsen, att å tinget ingen af folket vald särskild höfding ledde förhandlingarna (således häri ingen motsats mot frankiska förhållanden), att alltså lagmansämbete ännu icke funnits i Sverige. Dock göres det skillnad mellan det ting, som hålles i hären under konungens befäl och af honom utlyses i Birka, således i kraft af hans bud, och det ting, som hålles »i en annan del af riket». Utan detta senare tings samtycke gäller till fullo hvarken (såsom man utaf alla äldre germanska källor). Tingets dom förutÄfven främmande biskop [?] skickar sin missus till tinget, som dock ej talar sjelf utan följer med kgn {nec ciim, säger Ansg.?) och står under konungens hägn, som genom sin prxcn meddelar folket hans ärende. [Not av Harald Hjärnel.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=